Lova.
Det är så lätt. Livet kan bara glida en ur händerna. På bara en sekund kan livet ha förändrats. På bara en sekund kan man gå från att titta på vägen till att vandra mot ljuset. Det är så lätt. Undrar om man är rädd?
I söndags var det en knivman. Alldeles för nära.
Igår var det en trafikolycka. På tok för nära.
Jag blir iallafall rädd.
Jag vaknade inatt och trodde att Han var död. Jag var helt säker på att det var Han som hade kört av vägen. Om Han inte hade legat brevid mig och sagt att allt var bra vet jag inte vad jag hade gjort.
Obeskrivligt. Overkligt. Otäckt.
Han lovade då att Han alltid skulle finnas där. Han skulle aldrig dö. Alltid ligga i mina armar.
Det är bra. Och i min panik trodde jag på Honom.
Men det är så lätt. Livet kan glida iväg. Bara sådär.
Så lova mig. Allt är bra nu. Ingen ska dö idag.
För inte händer det mig? Inte ska min älskling dö. Inte ska min pappa bli knivskuren.
Nej, de är ju bara sånt som händer andra. ..Visst..?
Han ska alltid finnas där. Han ska aldrig dö. Han lovade. Man måsta väll hålla de man lovar? Visst?
Men jag kan inte lova de. Men jag lovar att alltid finnas där för Dig, så länge jag lever.
För älskling, du betyder mest.
Kommentarer
Trackback