Channii

Kolla in min almenacka vänner.
Jag har gjort det och jag blev mörkrädd...

Nu ska vi boka en resa till Barcelona.
Jag älskar min skola.
Jag har jättekul, tvivla inte på det.

Vill ni veta hur man väcker en trött pojkvän?

1. Först lägger man väckarklockan på hans öra.

Men om det inte hjälper:

2. Försöker pussa på honom tills han vaknar.

Men om inte det hjälper:

3. Pillar honom i näsan, öronen eller andra håligheter.

Men om inte det hjälper:

4. Putta på honom.

Här gav jag upp. Så jag satt mig vid datorn. Sen insåg jag att klockan var liiiiiite för mycket.

5. Ta alla lösa föremål i närheten av sängen, typ en drake, en snusdosa, en mascara och liknande saker och kasta på honom.

Det funkar! Jag lovar.
Han är vaken, men kanske inte lika glad som man önskar.
Det löser man också på ett bra sätt, gå tillbaka till nr 2. Pussa på honom.

Här sitter jag och käkar frulle. Underbart.
Idag är det en ny dag. Den har inte börjat så bra, jag har fortfarande känningar från gårdagen migrän och jag och syster har redan bråkat så mycket att jag slog till henne. Det har aldrig hänt förut. Fan va arg jag är.

Jaja. Vet inte vad som händer idag. Hoppas på nått kul.

Igår åt jag lunch med lilla Anna. Det var trevligt. Det tog tre timmar och 20 min.

Nu ska jag gå till skolan.

Nu går jag i en ny klass igen. MD2 heter jag. Underbart.
Projektledare/Mötesdesign. Faktiskt väldigt intressant.

Ruggigt trött är jag nu iaf. Mycke saker man ska veta första dagen.
Gick ner på staden efter skolan med några nya klasskompisar, det var trevligt. Jag är yngst i klassen och det är bara jag som kommer från Norrtan. Jaja. Vi får se hur detta slutar. Nu både jobbar jag och pluggar. Så imorrn lämnar jag mitt hus kl 08.30 och kommer hem 20.45. Jag lär ju vara lite sliten.

Nu ska jag däcka.
Goonatt!

JAG ÄR SNART STOR! JAG HAR MOGNAT!
Eller... Mognat och mognat.... OK... Stryk mognat.

De senaste dagarna har jag betett mig vuxet. Låt mig förklara:

I torsdags fick jag ett ryck och bestämde mig för att göra nått vettigt. Så jag ringde till mitt jobb och dem sa att jag, om allt klaffar, ska få en heltidstjänst i höst. Well well, tänkte jag, det vet man inte säkert. Så jag fortsatte att ringa. Jag kom fram till en lärare som sa att jag kunde komma på intervju nästa dag för att komma in på en utbildning som börjar i höst. Så... På torsdagen var allt fortfarande helt lugnt.

Sen började fredagen (det är här jag börjar bli vuxen!) Jag gick upp till campus för att snacka om att börja på denna utbildning. Visst. Vi snackade och hon ställde en massa frågor. Sen fick jag frågan:
- Har du vart ute och rest i ditt liv och isåfall vart?
- Hmm, svarade jag. Jo, jag har rest en del.
- Jasså, har du vart på några speciella resemål?
- Eh ja... Jag har vart lite över allt...?
- Ok, har du vart utomlands de senaste två åren?
- De senaste två åren? Jo då har jag vart i Tanzania, Norge, Kina, Mallorca, Venezuela, Italien, Kroatsien, Grekland och turkiet...
- Jaha, ojdå. Har du vart i några stora städer i Europa? Typ Barcelona, London, Paris?
- Eh jodå jag har vart i väldigt många stora städer i Europa.
- Du verkar vara berest. Du har alltså var utomlands många ggr.
- Jo, jag tror att jag vart i 36 länder. Men.. Vad har det med saken att göra?
- 36?! Oj... Jo, Vi värdesätter faktiskt att dem vi tar in är beresta. Jag skriver här att du är berest. Eller, jag skriver det med stora bokstäver. Hmm... Jag stryker under det också..

Jaha. Jag fick även skriva ett prov på 3 A4 sidor. Och jag fick reda på att skolan började på måndag. Sen gick jag till staden för att köpa present till farmor. Sen hände det inget mer moget den dagen... Förutom en Kräftskiva med familjen och en utgång med Sofie.

På lördagen därimot. Då var jag också mogen. Jag och Niklas satte oss med mamma för att titta på lägenheter. Vi tittade och tittade tills det enda som fanns i skallen var kvadratmeter hit och nyrenoverat dit och söderläge där och mäklare här. Vi kom fram till vettiga saker och sen åkte vi till farmor för att fira hennes födelsedag. Det var trevligt. Och jag var mogen! Min kusin har nämligen en ny pojkvän. Haha tänkte jag, honom kan man driva med! Men det fick jag inte för min faster, hon sa att jag skulle vara snäll. Och det var jag! Jag var TREVLIG nästan hela kvällen! Sen åkte jag och Niklas hem och åter igen plockar jag vuxenpoäng! Jag somnade på Niklas mage i soffan under en Tv4 film! YES!

Aja, Om ni tycker att jag har vart mogen och vuxen hittills ska ni bara veta vad jag har vart idag, Söndag! Jag och Niklas gick upp och gjorde en redig frukost så att vi skulle stå oss. Sen Mötte vi upp Mammi och pappi och for mot den första lägenhetsvisningen. Bla bla bla. Idag har vi alltså tittat på fyra olika lägenheter (vi har tre kvar innan jag ska bestämma mig) Och jag har vart delaktig i konversationer som har innehållt fraser som "Det har nyligen vart stambyte" "listerna är inte målade" "Köket är nydenoverat" "Ja, det är västerläge" Och så vidare. Moget? Vuxet? Svar ja. När det var klart diskuterade jag och niklas dagen under en måltid vi själva tillagat. Sallad var det tillochmed.

Så ni ser vad mycket vuxenpoäng jag har fått ihop under helgen.
Skaffat jobb, ska plugga vidare och jag ska flytta hemifrån!

Nu ska jag och Sofie ut på staden!

Hon är egentligen för snygg för mig.
Tyr att hon har tandställning, det drar ju ner lite.


PUSS!!!

Idag har det vart min framtids-dag. Jag har fixiderat inför det kommande året. Och det ser bra ut. Jag har ringt skolor, lägenheter och jobb. Jag har fått önskvärda svar hela dagen. Är det guld eller?

Eftersom att jag är på ett sådant strålande humör idag tänkte jag kanske dela med mig av lite saker som gör världen lite ljusare för mig ikväll. Med bilder och hela skiten. WEEE säger ni nu!

Puss och hej!

Fiii fan asså.. Jag är snorig! De suger verkligen. Känner varken lukt eller smak. Känns sisådär faktiskt. Men men.

Skit i de nu, jag hatar att va sjuk. Men nu ska vi se vad jag har haft för mig på äldre dar:

Fredags: Jobbade jag natt. Så jag och han jag jobbar hos gick ut på krogen. Det var grymtkul!

Lördag: Åkte jag och Niklas till Rimbodagen. Underbart kul. Vi träffade Emil, lillEmil och micke för att fixa ett bord och gå runt lite. Sen var det familjemiddag. Weeeee.... Sen jobbade jag natt.

Söndag: Åkte från jobbet till Niklas för att sova lite. Sen käkade vi lunch och tillade på film och sen åkte vi hem för att käka middag med mammi och pappi. Sen jobbade jag natt igen.

Måndag: Åkte jag hem från jobbet och sov ett par timmar. Gick sedan upp och lekte med min pappi. Sen när Niklas slutade jobba åkte vi ner på staden och shoppade lite och gick sedan för att käka på Kina. Efter maten åkte vi på en utflykt och efter det hämtade vi Beba på hennes jobb, sen åkte vi hem för att titta på tv, titta på höstens resemål och sova.

Idag: Har jag vaknat. Käkat lunch med min "extra-mamma" (Niklas riktiga mamma) och nu tror jag att jag ska gå och fika med Hanna en sväng. Och ikväll är det middag med M&M och Nilssons. Underbart....

---

Vet du hur det känns att vara kär? Sådär kär att allt bara stannar?
Har du upplevt känslan av att ha hittat någon som du passar ihop med? Typ Som handen i hansken?

Det har jag. Det är underbart.

Igår skulle jag och Vidar ut och luncha. Jag tog även med mig Sara, hon kan vara bra att ha ibland. Vi käkade en god måltid nere på G och gick sedan till Lemon för lite te och bakelser. Underbart.
Vidar skulle efter det gå till sitt jobb, så jag och Sara vandrade runt i vår stora stad.

Aja. Jag gick i vilket fall som hellst hem och lagade middag till Nickepicke.
Till både min och Saras stora förvåning blev maten riktigt god.

---

Det var sen. När tänderna var lila av de röda vinet. När ångan från de varm vattnet stigit upp i skallen. När eftertexten började rulla. När gardinen var nerdragen och det bara var mörkt i rummet. Då när det bara är tysta ljud som hörs. Som det eviga surrandet av tinnitusset. Andetagen som blir tyngre och tyngre. Enstaka bilar som sveper förbi på gatan nedanför. Och regnet som smattrar på rutan. Du vet nog inte vad du sa, för du stod på kanten till att somna. Du sa: "Du är söt...".
Dom tre små betydelselösa orden i kombination med en betydelselös gest fick ångesten att komma krypande. Slösar jag bort mitt liv? Vad är det som betyder nåt? Allt det där som jag aldrig tänker på när jag är med dig. Det där äckliga ordet som är allt och inget. Framtiden. En framtid som bara är en dimma med drömmar. En framtid som inte behöver tänkas på i din närvaro.
Jag ville prata med dig inatt. Det kanske var försent. Jag frågade om du kom på en enda vettig anledning. Det gjorde du. Men det var den där anledningen som jag inte ville tänka på. Den där fina, underbara, fantastiska anledningen, som är så fruktansvärt förbjuden. Jag blev så arg. Så ledsen. Jag tror att du fick ta smällen. Det var inte meningen. Jag var arg på mig själv. Fruktansvärt arg. 
Jag frågade dig en till sak. Och jag fick världens bästa svar. Tre betydelsefulla ord.
Du frågade mig också. Och ja, jag älskar dig. Hela tiden från den där dagen på Bergsstugan, med en smältande Twix i handen. Det var länge sedan nu. 2,5 år sedan. 7/5-06, vill jag minnas.
Vi vet var vi har varandra nu.
På ett sätt är det bra. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill.
Men varför ska jag offra allt och du inget?

Och tänkt... Och tänkt... Jättemycket faktiskt. Just nu syftar jag inte på den här "Ska-jag-flytta-till-Sudnsvall-eller-bo-kvar-här-grejen" för där har jag redan bestämt mig. Det är en ny sak nu...

Ni som känner mig vet att jag är fruktansvärt impulsiv och aldrig drar mig för att säga precis vad jag tycker och om någon blir sårad/arg/ledsen pga mig rör det mig knappt ryggen. Kanske inte en smickrande beskrivning av mig, men den stämmer. Det var bakgrundsfaktan, nu kommer vi till tänkar-saken.

Jag har vart feg den senaste tiden. Jag har vart rädd för vad folk ska tycka. Jag har inte tänkt på vad jag vill, utan hur det kommer att uppfattas av världen. Det är därför, mina kära vänner, som jag inte pratar på i timmar om allt och inget längre. För jag är rädd att försäga mig. Försäga mig om en sak som ni kan rycka på axlarna åt, men som jag tycker är viktig.

Att jag vet att vissa av mina närmaste vänner tycker att jag är dum i huvudet gör liksom inte saken bättre. Sedan finns det faktiskt ett begränsat, ett mycket begränsat antal människor jag inte vill såra vilket inte heller gör saken bättre.

Visst det här kan låta osammanhängande. Men jag tror ni vet vad det handlar om. Betänk detta:

En god vän: Hanna, hans bil har inte vart hemma på hela veckan. Har han vart bortrest?
Jag: Hmm.... Det vet jag inte... Ehmm.. Kanske..? Vaddådå? Jag vet inte! Visste du att jag jobbar natt nästa vecka?
En god vän: Nej det visste jag inte. Undrar vart han har vart. Han har säker en ny brud på g eller nått.
Jag: Jaha.. En ny brud... Eh... Jag måste gå nu! Kan vi höras senare?

Fortsätt tänk:

En annan god vän: Hanna ska vi hitta på något ikväll?
Jag: Visst, jag är inte hemma just nu, men jag ringer när jag är påväg hem.
Vännen: Var är du då?
Jag: Ehh.... Borta?
Vännen: Ja? Men var?
Jag: Det vet jag inte. Kan jag ringa när jag kommer hem?
Vännen: Ja gör det. Men var är du?
Jag: Då hörs vi sen! Puss hej! *Klick*

Fundera vidare:

Ytterligare en god vän: Jag är helt säker på att han är tillsammans med sitt ex igen! Shit. Han sa att det hade dykt upp något. Jag vet att han är tillsammans med henne igen.
Jag: Jasså? Du är alltså helt säker.
Vännen: Ja. Han sa att de dykt upp något och att det var därför han inte ville träffas.
Jag: Jaha ok. Men jag måste typ till jobbet nu. Kan du ringa mig imorrn?

Japp. Det har vart svårt. Och fruktansvärt odiskret. Men men.
Nu har jag iaf tröttnat på allt krussidull och konstiga svar.
Jag vill inte längre tänka på vad ni kommer att tycka. Jag vet redan vad ni tänker om saken. Och det gör mig lite ledsen faktiskt. Men nu skiter jag i det, för jag vet att jag mår bra nu. Jag trivs. Ni har alltid sagt att ni stöttar mig i allt. Gör det nu också då. Jag tänker inte ta mer skit för något jag faktiskt älskar.

Så för att svara på konversationerna där uppe:
Nej, lilla gumman, hans bil har inte vart hemma på hela veckan. Vet du varför? Min familj har vart bortrest, så han har bott hos mig. Det var jättemysigt.
Och anledningen till att jag inte sa vart jag var, var endast för att jag inte ville ha en utskällning, för jag vet att du skulle blivit arg.
Sist men inte minst.. Ja, hälften av dina misstankar var rätt. Det hade dykt upp en sak. Den lilla saken var jag. Så man kan ju säga att han är tillsammans mes sitt ex igen...

Japp, nu tror jag att det står ganska klart vad det här inlägget handlar om. Men för er som fortfarande inte fattar så kan jag väll berätta. Tyck vad fan ni vill.

Jag och Niklas är tillbaka igen.
Ni vet, världens finaste par.

Jovisst, jag har vart ledig fredagen, lördagen och idag. Det har vart underbart! Imorrn ska  jag jobba natt igen... Och på tisdag... Och HEEEEEEELA nästa helg. Det är inte underbart.

Jag har klippt mig och färgat håret. Det är kul.

Igår morse vaknade jag och var fortfarande full. Sedan kollade jag på min mobil och insåg att det inte var mina knappar på luren. Fan tänkte jag innan jag insåg att det måste vara Annas knappar. Vi brukar byta ibland. Efter ytterligare timmar får jag veta att jag träffade Peter Sipen. Jag slog till honom och sa att han hade en stekig hatt. Det minns inte jag riktigt. Jag hade jättekul i fredags alltså.

Nu har jag sett på Bee Movie. Jag säger bara: Hitta Nemo is the shit!

Jaja. Ska gå och käka nått nu. Hoppas jag. Alternativt ta ett tvspel och köra upp i någons röv. Ja, de låter kul....

Puss hej!

Jag har tröttnat. Så mycket att jag faktiskt funderar på det där som för länge sedan stryktes ur planen. Nu vet jag dessutom en massa nya saker. Allt jag har att säga om saken är tack. Tack så jävla mycket. Tack för allt. Men vad var egentligen allt? Nya skidor? En resa till världens slut? En vattenkokare? Ja, det är väl de jag har att tacka för. Så tack för alla materiella ting jag har. För det är tyvärr det enda jag har fått.

---

Och ja, det är sant. Om jag gör det är det för din skull. För jag vill inte. Det vet du. Men du tycker att det är den billigaste lösningen. Så tack igen.

För idag fyller jag år!

Tårtkalas hos mig var det vill jag lova.
Underbart.
Avslutade kvällen med ett dopp i havet, så nu sitter jag här med blött hår och är lite frusen.
Någon som känner sig manad att komma och värma mig?

Jag känner mig fett blödig just nu.
Ni vet, "uääääääää... Jag är 19 år! Vad fan ska jag göra med mitt liv? Uääää..."
Så är jag nu.
Det är nog bäst att jag går och lägger mig, annars kommer ett låååååååångt blödigt och tårfyllt inlägg, och det är inte ok.

Puss och grattis på mig!

Ja må jag leva, ja må jag leva, ja må jag leva uti hundrade år. Javisst ska jag leva, javisst ska jag leva, ja visst ska jag leva uti hundrade ååååååååår! Ett fyrfalldigt leva för mig! Hurra! Hurra! HURAAA!!