Channii

De hade jag glömt att skriva!

Vi har ju premiär imorrn!

KARLA I ESTETFABRIKEN.

De som inte kommer får skylla sig själva :)

Det är en föreställning på ca 45 min som vi har gjort själva och satt ihop på vår APU vecka. Hela estet trean har jobbat ihop, Musikarna står logiskt nog för musiken, Teater för skådespelet och Bildarna för rekvisita, kostym och smink.

Kom och kolla!

Haha.
Jag hatar er.
Verkligen hatar.
De trodde ni inte va?
Men de är sant.



Idag låg de blommor på min trappa när jag kom hem.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Så stod de på kortet.
Jag misstänker starkt vem blommorna kom ifrån.
Så jag slängde dom.

Haha. Rätt åt dig.
Rör mig inte igen!

JAG HAR KÖRKORT!!
(ville inleda med de, är så nöjd)

Imorrn ska jag kanske göra en sak som jag aldrig gjort förut. Jag har aldrig tyckt att de har var värt de. Men nu kanske de är de, vi får se. Äh, jag hinner nog ändra mig sisådär 20 ggr tills imorrn iaf. Vet inte om jag kan ta resultatet bara, men de återstår att se....

Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.
Och jag vill tro de.
Förstör inget för mig nu.

De skulle bli de, ja...
Men någonstans blev de fel. Och nu har jag satt nytt rekord i POP.

Vet du hur de känns att ha ont? Så där ont att du inte vet var du ska ta vägen? När du vill gråta, skrika och bara slå sönder allt i din tillvaro? Så där ont att du tror att du ska gå sönder? Vet du vad jag menar? Den här smärtan som tar upp alla ens tankar och hackar sönder hjärnan.
Så ont har jag nu. I hjärtat.


Fattar du inte?
Konstigt,
D U  K A N S K E  K A N  T Ä N K A  L I T E  D Å !

Rockare
[ ] Du har ganska långt hår
[ ] Du gillar öl
[ ] Du har varit med en mosh pit
[x ] Du tror inte på gud
[x] Du äger nitar
[x] Du spelar gitarr (haha für elise ;) )
[ ] Du äger boots

Totalt : 3

Gothare
[x] Du använder svart eye liner
[ /] Det mesta du har på dig är svart
[ ] Du tänker på döden ofta
[ ] Du vill dö(IBLAND)
[ ] Du gillar hot topic
[x] Du är ond

Totalt : 2,5

Hardcore
[ ] Du spelar/har spelat i ett hardcore band
[ ] Du har skadat dig när du moshat
[ ] Du vet den sanna meningen med "24"
[ ] Du är XforeverXtrueXforeverXfreeX
[ ] Du klär dig ofta i college-typ kläder

Totalt : 0

Punkare
[x] Du skiter i det mesta
[x] Du åker skateboard (försöker;) )
[ ] Du gör tröga saker med dina vänner
[X] Du hamnar ofta i trubbel med polisen (jotack, pappa och bråker ganska ofta faktiskt...)
[ ] Du har fler piercingar än i öronen
[x] Du har kysst nån du tyckt var ful när du var full
[x] Du kallar vissa personer för posers

Totalt : 5

Hippie
[ ] Du har väldigt långt hår
[ ] Du har en tye-dye t-shirt
[x] Du vill rädda djur
[x] Du tycker krig är onödigt
[ ] Du gillar folkmusik
[x] Du har deltagit i demostrationer
[x] Du tycker det är roligt att sjunga tillsammans med några andra och spela gitarr

Totalt : 4

Rasta
[/] Du gillar reggea
[x] Du älskar Bob Marley
[x] Du gillar färgerna röd, gul och grön
[ ] Du röker marijuana ibland/ofta
[ ] Du har argumenterat med någon att gräs är bättre än alkohol
[ ] Du har dreads
[ ] Du önskar saker 4:20

Totalt : 2,5

Emo
[ ] Du gråter ofta
[ ] Du klär dig i hoddeis ofta
[x] Folk förstår sig inte på dig
[/] Du skriver låtar/dikter
[x] Du har färgat ditt hår svart (misstag, för fan!!)
[ ] Du klipper ditt egna hår ibland
[x] Du känner dig väldigt ensam ibland

Totalt : 3,5

Surfare
[ ] Du surfar
[/] Du har på dig flip flop året om
[ ] Du går upp före kl 6 varje morgon
[x] Du äger ett par shorts
[x] Du vill vara på stranden nu
[x] Du hatar turister
[x] Du dyrkar sommaren

Totalt : 4,5

Nörd
[x] Du har glasögon
[/] Du har bra betyg
[ ] Du använder inhalator
[ ] Du har pennor i fickan
[/] Du sitter ofta vid datorn
[ ] Du är blyg inför det motsatta könet
[ ] Du spelar playstation

Totalt : 2

Indie
[x] Du följer inte modet
[ ] The Libertines är något av dina favorit band
[ ] Du gillar starbucks
[/] Du sticker ut från alla dina vänner (I don't Know..)
[ ] Du äger en lila hoddie
[x] Du skiter i vad folk tycker om dig
[ ] Du har på dig kläder som man inte kan köpa där du bor

Totalt: 2,5


Åh nej! Jag är en punkare...

Varför slår man någon? Hur kan man känna så mycket hat att man faktiskt slår ihjäl någon?
Jag har faktiskt ingen aning, för något sånt skulle aldrig falla mig in.
Läs den här texten och tänk på om det hade vart din pojkvän, bror, pappa eller bästa vän som är på bilden.




Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet 1995. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.  Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare. Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat. Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom. Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm. Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.


Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.

Idag har jag var på akuten. Det var... tråkigt.

Vi repade på vår föreställning idag i aulan. Jag gjorde entré i första scenen och jag och Marcus kör på, gick väldigt dåligt. Vår lärare och regisör bröt och började förklara hur saker och ting kunde bli bättre. Jag plaserades ut där jag skulle stå och Stefan visade Marcus hur har skulle gå fram till mig.

Stefan inte bara ställer sig brevid mig, utan stampar med hela sin tygnd på min lilltå. Det var visserligen inte med meningen men de ändrar inte smärtan. Fy i helvete vad ont de gjorde. Men men.. Vi skulle köra på. Och jag skulle göra om min entré. I den ska jag vända mig upp mot publiken. Så jag snurrade på. Smärtan i foten var obeskrivlig, jag trodde att jag skulle svimma och jag såg stjärnor dansa runt mitt huvud. Så det blev raka vägen till skolsyrran.

En fraktur och en tur till akuten var hennes diagnos.

Så nu har jag vart där. Min mor och jag åkte dit på stört för att röntga.
Mammi var tvungen att åka tillbaka till jobbet så hon avlöstes av Niklas.

Frakturer i tår kan man inte göra nått åt. De får läka av sig själv.
Men fan vad det gör ont. Tån är helt blå och numera tre gånger så stor som den var innan.
Usch.

Och för att låta lite hurtfrisk:
"Der som inte dödar, det härdar"

FAN! ALLA MINA GAMBIA BILDER ÄR BORTA!!! HELVETE!!!! FAN FAN FAN!!!!

Jag har bara kvar bilder från när dom är har i Svarige, men inte dom från när jag var i Gambia.
Jag är jävligt ledsen för de. Fan....

Tja.. Hittills har helgen inte vart så kul.
Maskeraden var inställd och bowlingen lika så.
Niklas är på jobbet och jag har jätte tråkigt.

Men de kanske vänder nu, för jag ska ringa en god vän och fråga om vi ska dra ner på staden och handla lite.
Och ikväll är det ju fest tammefan!

Beskyll mig inte för att vara neggo.
Jag försöker faktiskt ha kul...

Pussåkram.

Ja, det var fett härligt att gå på helg efter apu veckan. Och det ska erkännas att jag fortfarande kände mig lite som Karla när jag traskade hem i mina converse. Sorgligt men sant. Jag gick alltså hem och käkade en utsökt middag och lekte make up artist med min syster. Sedan dök N upp och vi åkte hem till han och... Jag kommer helt ärligt inte ihåg vad vi gjorde. Men jag antar att vi låg och halvsov framför tvn. Juste, N skulle hämta min syster och hennes polare i Söderbykarl på natten nångång, så jag skickade iväg honom dit och jag försökte få honom att inse att om han såg någon av manligt kön så mycket som peta på syster, så skulle han stypa honom. Tja, jag fick reda på att jag själv borde åkt ut dig och avliva nån ante typ.

I vilket fall som helst, vaknade jag på lördagen och märker att N faktiskt ligger brevid mig. Det var ju trevliga nyheter, kommer inte ihåg när han kom hem. Sen ringer syster och jag pressar henne på info om fredan och det visar sig att vi har ett stort behov av att fika. Så jag käkar min frukost på tösse med syster och N.

Sen, bilen-banken-systemet-lindgrens-släppaavsyster-hemtillN-brännaskiva och till sist hamnar vi hos Ellen.

Där får jag agera barnvakt medans Ejlert kör pojkarna in till norrtan. Ja, det började bra. Jag fick både Adis och Hannah att leka med lego. Det gjorde dom faktiskt i nästan 5 minuter. Sen blev H kissnödig. Upp och kissa. JAG fick torka. Tvätta händerna. Sen läste vi en bok i 5 min. Sen blev H bajsnödig. Upp och bajsa. Och JAG fick torka.Blä. ner igen, men den här gången hann vi knappt komma ner för trapporan förrns H var kissig igen.

Aja. Ellen kom hem och vi lagade mat. Karin kom. Vi hade jätte trevligt. Mitt mål för kvällen var att supa Ellen under bordet och jag var faktiskt på god väg. Men jag blev så trött själv... :)
Vi gick och lade oss, jag sov i Hannahs säng. Men fick byta säng när N kom hem efter deras krogrunda, till Adams säng (han sov i den när jag skulle gå och lägga mid, men under mystiska händelser var han inte kvar 4 timmar senare..) Adis säng är större förstår du, och N räknade ut att vi kunde sova båda två i den sängen men inte i Hs. Varför skrev jag de där? Skit samma...

Vaknade imorse av en jäkla massa skrik. Jobbigt. Och väl hemma i Norrtälje fick jag genomlida en middag hos M&M. Tröttheten segrar..

Snart ska jag och N se på film :)

Vi har Apu i skolan nu. Vilket betyder att teater, musik och bildarna håller på att sätta ihop en pruduktion. Ringer det en liten klocka när jag säger "Kalle och Chokladfabriken"? Det är den vi pysslar med. Men vi tänkte propagera för estet i den. Så det blev "Kalle i Estetfabriken". Men... Det jag som fick "äran" att spela Kalle. Och jag vägrar att spela kille, vilket är ganska förståligt. Så nu heter den "Karla i Estetfabriken".
Jojo.. Det är skit kul att vi alla jobbar tillsammans. (Trots att jag hatar min roll)

Vi får lära oss massor med nya saker. Igår kom regisören på att alla skådisar ska dansa i sista låten. Min lycka är stor. Idag har vi iaf repat in den här dansen. Och ja, jag känner mig verkligen som ett kylskåp med svår reumatism när jag gör det som faktiskt, med mycket god vilja och bred fantasi, ser ut som danssteg.

Kanon. 9-5 varje dag hela veckan. 3 dagar kvar nu.