Channii

Idag är det tisdag.
Jag börjar inte förrns halv 3. Det är nice.
Har nog matteB prov idag. Surt, Men jag vet inte om jag ska göra de.

Sen bär det av ner till körskolan. Kul...
Sen hämtar Nilas mig.
Sen ska vi till HoP. Äntligen, de har vart ett jäkla tjat om att gå dit, men det blir aldrig av. Nu ska vi banne mig lyckas ta oss dit. Lyckas vi inte idag ger jag upp. Eller... Nästan iaf.

Idag är det tisdag.
Tisdag = House-dag!
Det är en bra dag idag!

Hanna + Niklas + Arne + Godis + House = ...eh... Jag vet inte vad det är... Men de är mysigt! Och kul? Äh.. De är underbart helt enkelt! En tradition? Skit samma. Jag gillar det.

Min helg.
Ja, fredagen ängnade jag åt Sandra. Och Niklas (om än ganska ofrivilligt ;) ) ...

På lördagen åkte jag och Niklas in till den stora Stockholms staden och shoppade lite grunks. Jag handlade en bikini och en klänning. Sen käkade vi pizza på Pizza Hut och gick på bio. Pirates of the Caribbean 3. Faktiskt en ganska bra film.

Åkte sedan och badade och sussade hos ÄlsklingsNiklas.

Vaknade på söndagen av att Emil skrek i mitt öra. Niklas la nämligen sin telefon där ENDAST för att han inte vågade väcka mig själv skulle jag tro. Sedan åkte jag och Mr N hem till mig och gav min mor frulle på sängen. Hon blev glad.

Där efter åkte vi till Uppsala och träffade Emil, Ellen, Hannah och Adde. Vi gick i affärer. Vi åt på donken. Jag lekte i klätterställningen. Men det var ju självklart bara för att Hannah inte klarade sig själv. (det säger vi. Allt annat är lögn!)

Efter Uppsala åkte jag ut till min farmor. Hela familjen. Vi åt middag.
Jag och fjärten var ute och åkte båt på kvällen. Jag är en jäkel på att ro vill jag lova. HA!

Helgen var trevlig. Mycket trevlig.

Och jag äl-äl-älskar min lilla Niklas.

I fredags natt kl 01.20 gick jag från Sandra. Jag var fruktansvärt trött då kan jag säga. Jag tänkte hela vägen hem att jag skulle stänga av mobilen för att Niklas som var på krogen inte skulle ringa och vilja sova hos mig, för att jag var så jävla trött.

När jag svänger in på min uppfart ser jag att det sitter nån på min trappa. Första tanken var att det det var en fullgubbe som har somnat på fel gård. Men personen såg så liten ut att andra tanken var att det var nån av min syrras kompisar som väntade på henne och somnade. Det var inte förrns jag kom fram till personen i fråga som jag såg att det var Niklas. Min Niklas satt på min trapp och sov.

Jag ruskade på han men ingen reaktion syntes. När jag sparkade han på benet vaknade han till.
H: Va fan gör du här??
N: Jahg vech inhte...
H: Har du ringt på dörren?
N: Aaaa...
H: VA?? Varför ringde du inte mig???
N: Nää.. Jhg gicsk in shjälv..
H: ÅH?! Var det nån som såg dig? Slängde nån ut dig?
N: Aaa...
H: Vem? Pappa? Mamma?
N: Nej shägecr Jagh juhö...

Här inser jag att han är oförmögen till att tänka.. Såå jag låser upp dörren och stormar in till mor och far som ligger och sover.

P: Hej! Har du haft kul?
H: Har Niklas vart här??
P: Nej? Inte vad jag vet?
H: Varför sitter han på trappen då?
P: Ja, de vet jag inte..
H: Shit vilken idiot han är.. Vilket Jävla pucko...

Jag går ner och skäller lite på Niklas för hans idiotiska beteende. Men han fattade inte vad jag pratade om. Den närmaste timmen ängnr jag åt att få Niklas att gå in i huset. Men det visar sig att han inte ens kan stå på benen. Och efter en timme hade jag släpat, halft burit och puttat in honom på toan på nedervåningen. Där försöker jag få honom att spy. Efter två timmar på den toan hade han spytt klart och kunde stå på benen själv. Han kryper upp för trappen, in i mitt rum och däckar i sängen. Han hulkar misstänkt i 45 min och inte förrns efter att han slutade med det vågade jag somna.

Jag gick hem tidigt för att jag var trött.
Och 4 timmar efter att jag ville gå och sova, somnade jag faktiskt.

(När han satt på toan fick jag honom att lova att vi skulle in till sthlm dagen efter och shoppa OCH att han skulle bjuda på middag OCH bio. Detta kom han såklart inte ihåg dagen efter, men hans dåliga samvete gjorde att han bjuckade på det iaf.... Så kanske var det värt de där 4h ändå ;) )

Jag älskar dig fortfarande, konstigt va?

Jag och pappi har sedan jag var liten tävlat om hur många vilda djur vi ser när vi åker bil.

Jag: HA! Jag leder! Ett rådjur och en hare! 2-0 till mig... *överlägset-leende*
Pappi: Hmm... Omöjligt... Vänta! Jag ser ett! En sån där fjortis... *tittar-på-min-syster-genom-backspegeln*
Jag: Ge dig... De är hon ju inte. Fortfarande 2-0 till mig!
Syster: *tar-ut-hörlurarna-ur-öronen* - Pappa!? Kan jag få en moppe? .... Juste! Min mascara är slut, kan jag få pengar att köpa en ny? Mina pengar är slut för jag har köpt 3 nya linnen.
Jag: Ok pappi, du börjar knappa in... 2-1...

Grrr... Och åter igen skiter jag i att plugga...
Men å andra sidan har jag vart ute och kört bil i en timme nu. Oj vad jag är bra.

Snart är det HOUSE!

(ännu en anledning till att inte plugga...)

Jag stormade in hos skolsyrran idag. Jag slängde mig ner i en stol och tittade henne rätt in i ögonen:
"Jag har cancer!"

Hon ser minst sagt chockad ut... När hon efter ett par sekunder har hämtat sig lägger hon huvet på sned:
"Jasså... Hur då..? Eller jag menar var då? Eller... Va?!"

Efter ett tag kom jag fram till att det inte var cancer utan en obotlig och rent dödande sjukdom.
Tror jag... Jag vet inte riktigt om hon höll med dock. Men jag vet trots allt bäst om min hälsa.

3 veckor och 6 dagar kvar....

Vi är så lyckliga i vår nya lilla familj.
Jag, Niklas och vår son Arne.

Happy family!

Idag ska jag käka lunch med lilla Anna och Jossan. Kanske Carro och Linnéa också.
Sen ska vi gå på teater. Gatan vill jag minnas att den hette. Skulle tydligen vara 2,5h lång.
Efter Gatan blir det engelska (där vi tittar på film) och sedan matteb. Ganska skön dag.
Sen bär det nog av ner till körskolan. Måste ta tag i de där nu... Men körkortet är ganska underprioriterat för min del känns det som just nu. Har såååååååå mycket i skolan.
Så det lär bli en hel del plugg efter skolan. Men om jag känner mig rätt kommer jag att ha minst sju anledningar till att göra allt imorrn ist... Så jäkla typiskt mig.
Och ikväll kl 21.00 är det bäst för Nickan att han är här. Då är de ju House. Det får vi INTE missa. För då är hela min vecka förstörd.

Sweet, sweet smoke.
Jag blir galen....

Sail away with me honey
I put my heart in your hands
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now

Crazy skies all wild above me now
Winter howling at my face
And everything I held so dear
Disappeared without a trace
Oh all the times I've tasted love
Never knew quite what I had
Little Darling if you hear me now
Never needed you so bad
Spinning round inside my head

Sail away with me honey
I put my heart in your hands
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now

I've been talking drunken gibberish
Falling in and out of bars
Trying to get some explanation here
For the way some people are
How did it ever come so far

Sail away with me honey
I put my heart in your hands
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now
Sail away with me honey
I put my heart in your hands
Sail away with me honey now, now, now
Sail away with me
What will be will be
I wanna hold you now

I lördags märkte jag en knöl på min hals. Den ömmade lite och självklart överdrev jag och hade JÄTTE ont. Niklas lät sig dock inte luras. Sanningen att säga såg har inte ut att bry sig det minsta.
Senare på kvällen kände jag en knöl till. Men bara en liten. Känns lite som en knopp faktist. Detta visade jag också för Niklas. Fortfarande ingen reaktion.
Efter ett tag satt jag och störde mig på knölarna och nästan tvingade Niklas att bry sig. Men de var inte lika kul när det visade sig att han också hade en knöl på halsen. Jag som tyckte att jag var så speciell.

Sen på söndagen kom jag hem. Mamma ängnade inte heller så mycket tid åt knölarna.
Men pappa gjorde!
Jag: Pappi!! Jag har cancer!!
Pappi: Jaha... Var har du cancer idag då?
Jag: Här! känner du? Jag kommer att döööö....
Pappi: Äh.. det är säkert bara en finne..
Jag: Ge dig! Det är ju cancer!
Pappi: Ok... Det var ju synd, Jag kanske ska ringa till läkarn...
Sara hörs från hallen: Hanna! Kan jag få dina peakbyxor om du dör?

Jag har ett sånt starkt stöd från mina nära och kära...

Idag, måndag har knölarna svällt upp och jag kan knappt röra halsen.
Det finns tre möjliga alternativ till vad det är för fel:
- Jag har cancer och måste operera bort hela halsen.
- Jag har någon form av ovanligt dödlig sjukdom och innom en snar framtid kommer min hals att ruttna bort.
- Läkarna vet inte vad det är för fel och ger mig 4 veckor kvar att leva.

Urk. Jag kommer säkerligen att dö. Och det vill jag inte.
Jag ringde till pappi nu och berättade att jag bara har 4 veckor kvar här på jorden.
Han sa att jag inte skulle ta min egen diagnos på allvar och kanske nån gång i veckan söka upp skolsyrran.
Suck... Hon kommer ju säkert bara att säga att jag är förkyld eller nått.
Hon är ju värdelös på att ställa diagnoser.

Fan det gör ju ont på riktigt nu...
Nu måste jag verkligen ta vara på livet!
4 veckor är ju inte lång tid kvar.

This is me.


Kan vara den glassigaste bilden faktiskt. Helt klart.

Glass? Någon?

- Jag har ett par blommiga braller på mig.
- Jag vill ha glass.
- Jag pratar med Sandra.
- Jag frågar om vi ska gå och köpa glass.
- Hon vill det.
- Hon ska klä på sig först.
- Vi ska mötas om en kvart.
- Vilket betyder att jag inte behöver gå förrns om 40 min för att inte vänta allt för länge på henne.

Det blir de tre S:en,
Sandrew, Sol och Glass.
Det kan knappt bli bättre.

Niklas kan vara den bästa pojken, ever. ;)

Lördag. Niklas. Varm säng. Gosig Niklas. Mysig säng. Sov morgon.
Kommer på att jag inte har en aning om när jag och Sandra ska in till grönan.
Panik. Varför svarar hon inte? Är hon knäpp? Har hon glömt mig? Panik.

Efter mycket om och men satt vi iaf på bussen som efter 1,5h släppte av oss utanför Gröna lund. Tur för Sandra att jag hittar som en gud i stan annars hade vi hamnat nån heeeelt annanstans.

Vi insåg snabbt att vi var alldeles för tidiga. Det var sisådär 1 timme till insläpp och 3,5 timmar tills konserten började. Det var alltså de vi skulle göra. Gå på konsert. Sweden Rock Tribute på Tyrol. Någon slags final för coversband från hela Sverige. Alla vill väl ha en plats att spela på SRF?

Iaf. Vi kännde att vi ville ha middag så vi köpte en bunke popcorn, siz 1 kubikmeter ungefär. Den tröck vi i oss minsann. Eller nästan iaf. Sen träffade vi Sandras vän och hans vän som snabbt blev våra vänner. Terro och Philip vill jag minnas att dom hette. Vi gick runt och tittade, gick i lustiga huset, åkte nyckelpigan, slänggungan och gick i spökhuset. Allt detta bjuckade dom på. Synnerligen trevligt. Eller.. Spökhuset var inte trevligt...

När klockan närmade sig 20.00 skulle vi ta oss till Tyrol. Vi passerade ell lotteri. Philip frågade om inte vi skulle spela på de. Nej, men du kan ju vinna en nalle åt mig, svarade jag. Ok, sa han och efter att han hade avslutat spelet fick jag en Pingu nalle av honom. Den är mjuk.

Konserten var förövrigt ok. Vissa band var bättre än andra om man säger så. Det var faktiskt ett band från Norrtälje där, de var nog bland de sämre. Men men.  Och jag behövde inte mycke dricka innan jag var mysglad. Trevlig konsert måste jag säga.

Ett nytt band klev upp på scen. Brydde mig inte så mycket. Men när de välkända introt hördes...
I am a man who walks alone
And when I'm walking a dark road
At night or strolling through the park
Tonerna smög sig upp till baren där vi satt. Jag tog tag i mina vänner och drog dem ner till scenen.
Minnena, dom minnena...
When the light begins to change
I sometimes feel a little strange
A little anxious when it's dark.
Jag tänkte på dig. Bara på dig.
Dig i pilotbrillorna mitt i natten på verandan med en luft-gitarr i handen.
Dig på soffbordet precis när vi drog av vårt solo.
Du och jag i vårt band.
Fear of the dark,fear of the dark
I have constant fear that something's always near
Fear of the dark,fear of the dark
I have a phobia that someone's always there
Du-di-du-di du-di-du-di du-di-du-di Do-do-do-do-do-id-do-do-do...

Niice lördag! Tack Sandra.
(Jag hatar pop-corn nu)

Om en dag har vi vart tillsammans i 1 helt år.
E T T  H E L T  J Ä V L A  Å R !
Ojdå. Det är länge för lilla mig de.

Jag har ångest.
Men det är en bra ångest.
En av mina närmaste vänner sa igår:
"ETT ÅR!? Det trodde jag aldring om dig..."

Nix, de gjorde inte jag heller.
Men men.. Jag har lärt mig en hel del iaf.

Jag älskar honom och skulle aldrig byta honom mot all tid i världen.
Jag är kär. Jätte kär.

Men ett heeeelt år.
Jaja.. Det ska bli många många år till. ;)

Hanna Jonsson  Ä L S K A R  Niklas Blomdahl

Kom precis hem från Natti. Vi har haft tjejkväll med övernattning där. Det var mysigt.
Jag skulle dela säng med Sandra, har tydligen försökt ligga sked med henne hela natten. Det var myyysigt. ;)

Grr.. Jag måste ner på staden idag... Shoppa kallas det. Jag vill inte...

Sen ska jag, pappi och fjärten ut och äta mat.

Och sen ska jag ut och härja.

Och seeen ska jag kanske hem till älsklingsnickan och bo lite. (Beroende på om han hör av sig.)

Annars ska jag snubbla hem i gryningen och däcka i min säng.



"Psst! Jag tror att Sandra fes i sömnen!"
"HANNA! UT UR MIN SOVSÄCK!!!"

Mallorca. Niklas. Fjärten. Värme. Sol. Bad. Sand.

En lördag för några veckor sedan kom min mamma in med frukost på sängen och frågade om jag ville med till Mallis i sommar. Självklart sa jag nej. Jag hade faktist bestämt mig för att vara i Sverige heeela sommarlovet. Dessutom har jag redan vart på Mallis. (Har faktist vart i 34 länder. Och jag har inte ens fyllt 18 än. Så kan de gå om man har rese älskade föräldrar.) Nähä, svarade då min mor. Efter frukosten ringde jag till Niklas. Vi snackade ett tag. Och precis innan jag skulle lägga på sa jag: "Du hakar inte på Mallorca i sommar då? Haha.." Niklas svarade snabbt:" Jo visst! När åker vi?" Det enda jag kunde säga var: "Va?! Ä du seriös? Vill du de?!" När jag lade på luren var klockan 11.05. klockan 13.00 samlades alla som skulle till mallis på resebyrån och bokade resan. Snabba  puckar.

Vad vi kommer att ha mysigt där nere. Du & Jag.
Hanna♥Niklas