Channii

Lördag. Niklas. Varm säng. Gosig Niklas. Mysig säng. Sov morgon.
Kommer på att jag inte har en aning om när jag och Sandra ska in till grönan.
Panik. Varför svarar hon inte? Är hon knäpp? Har hon glömt mig? Panik.

Efter mycket om och men satt vi iaf på bussen som efter 1,5h släppte av oss utanför Gröna lund. Tur för Sandra att jag hittar som en gud i stan annars hade vi hamnat nån heeeelt annanstans.

Vi insåg snabbt att vi var alldeles för tidiga. Det var sisådär 1 timme till insläpp och 3,5 timmar tills konserten började. Det var alltså de vi skulle göra. Gå på konsert. Sweden Rock Tribute på Tyrol. Någon slags final för coversband från hela Sverige. Alla vill väl ha en plats att spela på SRF?

Iaf. Vi kännde att vi ville ha middag så vi köpte en bunke popcorn, siz 1 kubikmeter ungefär. Den tröck vi i oss minsann. Eller nästan iaf. Sen träffade vi Sandras vän och hans vän som snabbt blev våra vänner. Terro och Philip vill jag minnas att dom hette. Vi gick runt och tittade, gick i lustiga huset, åkte nyckelpigan, slänggungan och gick i spökhuset. Allt detta bjuckade dom på. Synnerligen trevligt. Eller.. Spökhuset var inte trevligt...

När klockan närmade sig 20.00 skulle vi ta oss till Tyrol. Vi passerade ell lotteri. Philip frågade om inte vi skulle spela på de. Nej, men du kan ju vinna en nalle åt mig, svarade jag. Ok, sa han och efter att han hade avslutat spelet fick jag en Pingu nalle av honom. Den är mjuk.

Konserten var förövrigt ok. Vissa band var bättre än andra om man säger så. Det var faktiskt ett band från Norrtälje där, de var nog bland de sämre. Men men.  Och jag behövde inte mycke dricka innan jag var mysglad. Trevlig konsert måste jag säga.

Ett nytt band klev upp på scen. Brydde mig inte så mycket. Men när de välkända introt hördes...
I am a man who walks alone
And when I'm walking a dark road
At night or strolling through the park
Tonerna smög sig upp till baren där vi satt. Jag tog tag i mina vänner och drog dem ner till scenen.
Minnena, dom minnena...
When the light begins to change
I sometimes feel a little strange
A little anxious when it's dark.
Jag tänkte på dig. Bara på dig.
Dig i pilotbrillorna mitt i natten på verandan med en luft-gitarr i handen.
Dig på soffbordet precis när vi drog av vårt solo.
Du och jag i vårt band.
Fear of the dark,fear of the dark
I have constant fear that something's always near
Fear of the dark,fear of the dark
I have a phobia that someone's always there
Du-di-du-di du-di-du-di du-di-du-di Do-do-do-do-do-id-do-do-do...

Niice lördag! Tack Sandra.
(Jag hatar pop-corn nu)