Pengar.



Jag fick min lön idag! Jag är glad!
Fick även nyckeln till affärn, ska jobba själv på måndag. Heeelt själv. Och jag får ha öppet så lite/så mycket jag vill.  Haha! Jag är glad! Efter 5 timmars "lärande" får jag vara själv i butiken. Det braiga i det hela är att jag trivs på jobbet. Jag tycker att det är skit kul att jobba där!

Moahaha.. Tänk att dom litar såå på lilla mig...
;)


112.


Han stod där vi skulle mötas. Han hade solen i ryggen. Han var glad den dagen. Han log och drog handen genom håret. Parken var stilla. För stilla. Måndags kväll. Kvart över sju. Tystnad. 
Sexton minuter över sju. Nån skrek. För högt. Sluta skrik! Det var ju jag. Nån sprang. För långsamt. Jag har ju aldrig vart snabb. Det var för stilla. Han föll ihop. Han luktade illa. Han andades. Jag ruskade. Ingen reaktion. "Hanna vad som än händer, gör inget dumt" Så sa han en gång. Vad som än händer ska jag inte göra någe dumt. Men han gjorde ju de. Han ljög. För mig. I fem långa sekunder tänkte jag skita i allt jag jobbat för. Men jag kunde inte. Fan. Jag letade upp mobilen och slog dom förbjudna siffrorna. 112. Berättade allt. Svek. Jag svek honom. Han ljög och jag svek. Vem var värst?
Trettiotvå minuter över sju. Sirener hördes. Jag sprang. Ville inte. Jag orkade inte. Inte igen. Så många gånger utan resultat. Jag gav upp. Han ljög. Jag svek. Han Förstörde, jag byggde upp. Han rasade, jag byggde. Han fortsatte. Jag gav upp. Fan. Ringde hans mamma när jag kom hem. Hon lät bara trött. Hon sa "Tack för hjälpen. Men bry dig inte längre. Han bryr sig inte iallafall..." Jag grät den natten. Jag vet att han ville försöka. Han orkade bara inte. Han ljög. Han svek.


Vem kan det vara?

Du är inte glad när du ler, du är blind fast du ser...


Åkte.



Lilla vän.
Du kommer aldrig att förstå mig. Säger jag att du ska gå, vill jag att du ska hålla om mig och aldrig släppa.

Tårarna rinner och jag vill hata dig. Ett litet tag bara. Men det går inte.
För jag älskar älskar älskar dig.





Konstigt.

 Jag var liten och fattade inte att jag gjorde så fel fel FEL. Men just då, DÅ var det så rätt. Det var så jag skulle vara. Jag mådde bra. Sen växte jag upp och förstod att allt var falskt, så falskt. Men fattar du inte? Jag struntar i om det var falskt!  Aldrig mer får jag uppleva det igen. Haha. Jag hittade Brevet för ett tag sen. Jag blev rädd. För igentligen hatar jag det. Dom förstörde mig. Men vi visste ju vad vi gjorde. Eller? Nej, de gjorde vi inte. Lev livet medans du kan, skrek vi i natten. Det gjorde vi. Men var tog "livet" slut? För ni dog. Döda är ni. Och jag hatar nu för tiden. Men då älskade vi. "Jag hatar att jag älskar er och älskar er så att jag hatar mig". Lev med mig igen! Men kom inte för nära, jag har ett nytt liv nu. Förstör inte det. Ni får förstöra mig, men ge fan i mitt liv. Det är jag nöjd med. "Din för alltid" skrev du i brevet för 2 långa år sedan. Alltid var en mycket kort tid. Du var min. Men jag var ALDRIG din. Du blev arg. Slog sönder glas. Jag blev blå på armarna. Men vi pratade aldrig om det. För Du ville ju att jag skulle vara din. Vet du att jag var stolt över dig? Nej det vet du inte. Vet du att jag ville rädda dig? Nej de vet du inte. Minns du att jag skrek? Vet du att det var jag som ringde polisen? Nej de gör du inte. Jag såg dig för 1 dag 23h och fyra minuter sedan. Men du såg inte mig.  Jag ville att du skulle se. Men jag är glad över att du inte gjorde det... Jag tror att jag borde hata det. Men hur kan man hata nått som man älskade?



Kärlek.

Visst passar vi ihop?

image33

Lika vackra båda två...
;)


Jag älskar dig.




Helg.

Jag startade min helg med Niklas. Vi skulle ha en myskväll hos mig, titta på tv och somna tidigt. Men... Vi hann inte så långt. Vi hamnade hemma hos Niklas, käkade middag och somnade innan långfilmen på tv4 klockan 21.00 började. Pappa ringde och väckte mig vid 00.07 och undrade om jag ville bli hämtad. Jag hade ju lovat att vara hemma hela kvällen, då dom tycker att jag aldrig är hemma annars. Så jag kände mig som ett litet litet barn när jag lät pappa hämta mig mitt i natten. Och han skrattade heeela vägen hem till mig för att jag såg så jävla trött ut...

Var på inflyttningsfest i lördags. Det var så grymt kul. Det var länge sedan jag hade så kul på fest.
Sen gick vi till en lyckad efterfest. Visst hade vi trevligt där? ;)
Och min natt var räddad när Lill snusken springer som en galning mot toa dörren och misstänkta hulkninga börjar höras...
Men visst var det kul så länge det varade?


I söndags fyllde Hugo år. Han var glad när vi kom och hälsade på. Men efter för mycket tårta och rosa elefanter åkte vi hem..

Kvällen började jag avsluta med dom bästa flickorna i staden, Sandra, Manda och Natti.
Sen ringde Niklas och ville att jag skulle komma hem så att han fick pussa lite påmig innan han skulle somna.


Och där med var min helg över... Igen...

Palla.

Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte! Jag orkar inte!

Jag vill inte...

Historia.



Det här är en burk som det står krut på.
Alltså är det en krutburk.


She.


The one and only.


image32

Sandra.


Snack.


Har precis pratat med en kompis.
Han var jätte nere. Han hade precis blitt dumpad. Han och hans tjej var tillsammans i 1,5 år. Både han och jag trodde att dom hade ett underbart förhållande. Men helt oprovocerat gör hon bara slut för hon "var inte kär längre.."
Jag fattar också att man kan sluta vara kär, men fan va jobbigt. Jag menar, han är ju kär i henne fortfarande.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga...

Tänk om min älskling slutar att var kär i mig.  Va fan ska jag då ta mig till!?


Jag hoppas att det är vi, Du&Jag alltid, alltid, A L L T I D !  
Men det har nu bevisats att allt kan ta slut.


Skola/Jobb.



Äntligen har jag mitt jobb. Jobbar en timme efter skolan varje dag (har gjort det sen igår iaf.. ;)) Det verkar vara ett kul arbete. Bättre än de förra iaf.


Surt att jag är så jävla trött efter 8 timmar skola och 1 - 1,5 timmar jobb.


WhereTheWildRosesGrow.

They call me The Wild Rose
But my name is Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name is Elisa Day

From the first day I saw her I knew she was the one
As she stared in my eyes and smiled
For her lips were the colour of the roses
That grew down the river, all bloody and wild

When he knocked on my door and entered the room
My trembling subsided in his sure embrace
He would be my first man, and with a careful hand
He wiped at the tears that ran down my face

They call me The Wild Rose
But my name is Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name is Elisa Day

On the second day I brought her a flower
She was more beautiful than any woman I'd seen
I said, "Do you know where the wild roses grow
So sweet and scarlet and free?"

On the second day he came with a single red rose
He said: "Will you give me your loss and your sorrow?"
I nodded my head, as I lay on the bed
"If I show you the roses will you follow?"

They call me The Wild Rose
But my name is Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name is Elisa Day

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he knelt above me with a rock in his fist

On the last day I took her where the wild roses grow
And she lay on the bank, the wind light as a thief
As I kissed her goodbye, I said, "All beauty must die"
And lent down and planted a rose between her teeth

They call me The Wild Rose
But my name is Elisa Day
Why they call me it I do not know
For my name is Elisa Day


Lova.



Det är så lätt. Livet kan bara glida en ur händerna. På bara en sekund kan livet ha förändrats. På bara en sekund kan man gå från att titta på vägen till att vandra mot ljuset. Det är så lätt. Undrar om man är rädd?
I söndags var det en knivman. Alldeles för nära.
Igår var det en trafikolycka. På tok för nära.
Jag blir iallafall rädd.
Jag vaknade inatt och trodde att Han var död. Jag var helt säker på att det var Han som hade kört av vägen. Om Han inte hade legat brevid mig och sagt att allt var bra vet jag inte vad jag hade gjort.
Obeskrivligt. Overkligt. Otäckt.
Han lovade då att Han alltid skulle finnas där. Han skulle aldrig dö.  Alltid ligga i mina armar.
Det är bra. Och i min panik trodde jag på Honom.
Men det är så lätt. Livet kan glida iväg. Bara sådär.
Så lova mig. Allt är bra nu. Ingen ska dö idag.
För inte händer det mig? Inte ska min älskling dö. Inte ska min pappa bli knivskuren.
Nej, de är ju bara sånt som händer andra. ..Visst..?
Han ska alltid finnas där. Han ska aldrig dö. Han lovade. Man måsta väll hålla de man lovar? Visst?

Men jag kan inte lova de. Men jag lovar att alltid finnas där för Dig, så länge jag lever.
För älskling, du betyder mest.


Glidarglajjer.



Vila i frid Robert.
Det är många som saknar dig.


Ps, Hoppas du använder glidarglajjerna uppe i himlen.. Ds.


Vän.



Sandra, Sandra...
Det var länge sedan och nu har jag fattat att jag har saknat dig. Jätte mycket.
Nu får du fan i mig lära mig att rida snart!

;)


Glad påsk, alla.



p?sk

Happy påsk, för fan...



Fel.



Inget gick som det borde,
men allt blev som det blev...



Allstar.






Converse och stuprör
ett måste.
På Estet.


Skärtorsdag.



Idag är det alla emos nationaldag.
Skärtorsdagen.


.

Vänner.



Du var vacker. Min och bara min. Det var VI. Du och jag mot alla.
Jag saknar dig.
Det var så kul att vi snackade igår. Det var länge sedan.

Haha... Kommer du ihåg när vi skulle cykla i Stockholm?
Jag har aldrig garvat så mycket i hela mitt liv som den dagen.

"Älskar dig gumman! Puss på stortån!"

;)


HannaBella

Måndag.



E N  J Ä V L A  S K I T  DA G ! ! !


Fan, du förstörde min dag idag igen. Tack!


... och nu fick jag höra det jag inte ville höra, från fel jävla person också...


Slut för mig, nu tänker jag gå och begrava mig någonstans.



Tussilago.


... och sedan, helt plötsligt, när vi skulle köra ut från den lilla skogsvägen stannade han och hoppade ur bilen. Han skuttade iväg ett par meter innan han vände och skuttade tillbaka med världens bredaste leende. I sin hand hade han en blomma. En tussilago. Den fick jag med orden "Jag älskar dig, jättemycket, fast ännu mer och lite till, mest av allt, typ. Fast lite till..."


Jag älskar Niklas Blomdahl, jättemycket och lite till.
Fast mer...