Midsommar!

Och jag är ledig imorrn!

Kul att jag frågade min chef om vi var lediga på midsommarafton(imorrn) och han tittade på mig som om jag var dum i huvudet och sa: "Jag tänker inte jobba imorrn, med du ska göra det. För det måste finnas någon på kontoret. Och jag tänker vara ledig. Men jag vill vara snäll så du får gå vid 1-2 tiden om de inte finns nått att göra" Här tappade jag hakan och utbrast att då skulle jag vara den enda i heeeeeeela vääääääääärlden som jobbade och att det va fruktansvärt orättvist. Då sa han att han skojade och att vi skulle stänga kontoret imorrn. Kul. Kul kille. JÄTTEKUL!!! Det var skitnära att jag började grina.

Ikväll ni! Då ska jag Natti och Manda ut till Sandrew och käka middag!  (Det är Sandra som lagar maten, så om jag skulle vakna upp imorrn och upptäcka att jag var död vet ni vad det beror på...)

Det kommer iaf, om jag känner oss rätt, att bli hur kul som helst!


Nedräkning.

Idag har jag lunchat med Anneli.
Nu ska jag möta Jenny. Vi ska hem till henne och äta middag.



Som idag.

Allt känns så konstigt just nu. Jag känner på mig att allt kommer att rasa snart. Och jag är inte redo.

Jag har så många måsten i huvudet. Inga måsten som är livsavgörande, men de ligger liksom och gnager i skallen. Och gör mig lite stressad. Jag har för få timmar på mitt dygn.

Jag vill skriva några rader till dig. Men jag är inte riktigt säker på vad. Kanske vill jag veta vad du tänker på just nu. Kanske vill jag bara fråga hur du mår. Det är så mycket jag inte vet om dig, som jag borde veta. Som jag borde frågat. Jag borde ringa dig oftare. Jag borde fråga hur du mår oftare. Jag borde göra så mycket som jag inte gör. Men sån är jag. Ibland vill jag att du ska ringa mig också. Ibland vill jag att du frågar mig hur jag mår. Och ibland vill jag veta att du tänker på mig, som jag tänker på dig.



Invigning.

Idag kom jag till kontoret 9.15. Kl 12.15 ska jag åka tillbaka till Norrtälje för att närvara (haha närvara... Jag har nog aldrig sagt de ordet seriöst i en mening förr. Jag är verkligen för kul jag. Hahahahahahahaha) (HAHAHA) (Hahaha jag sitter just nu och garvar för mig själv för att jag är så satans tråkig) (Jaja, åter till saken) jag ska alltså närvara (allvarligt, hur fult är inte ordet närvara? Det låter som att det är jätteviktigt att jag ska vara med liksom. Haha) vid en invigning av Norrtäljes nya hamn. (Men guuuuuud... Vad jag låter viktig. "närvara vid en invigning" Jag tror inte att det är någon som märker ifall jag inte skulle komma liksom...) Det blir nice. Jag ska släpa med mig Sofie. Men vad jag ville komma till (innan jag spårade) var att jag ska pendla fram och tillbaka till kontoret, enkel väg tar ca 2 och en halv timme, i 5 timmar för att sitte på kontoret i tre timmar.

Jaja. Sjukt.



Måndag.

Jag är sjuk. Supersjuk. Och jag tycker hemsk synd om mig själv. Halsen funkar inte. Näsan funkar absolut inte. Öronen gör så helvetiskt ont. Och jag hör inget på dom heller. Allt är skit. Jag känner för att svimma. Nu har jag feber också. Men jag jobbar iaf. Jag hatar att vara sjuk, så jag proppar i mig alvedon och ignorerar att jag är halvdöv, inte kan andas och att jag låter som en kråka när jag pratar.

I vilket fall, jag har vart på spa. Ha. Det var kul. Jag har blivit tillsagd att ta av mig kläderna för en hel hög olika folk jag aldrig träffat förr. Sen har jag badat i lera, blitt masserad både över och under vatten och druckit öl. Jag och mamma skulle även vara lite kulturella och turista runt lite i stan. Vi gick in i en kyrka. Där sålde dom hemmastickade raggsockor och sprit. Det tyckte jag och mamma var kul. Och mamma berättade att man alltid ska stödja de lokala handlarna, så vi köpte oss en varsinn flaska sprit för att stödja kyrkans framtid.

Nej, nu ska jag fortsätta snora.. Jag menade jobba. Hejdå.



Torsdag.

Kul dag.

- Niklas försover sig.
- Mormor ringer och väcks.
- Mamma handlar bullar.
- Jag har packat.
- Mamma kommer om 5 min och dricker kaffe.
- Sen åker vi till Arlanda.
- Sen landar vi i Estland.
- Sen åker vi buss och taxi i två timmar.
- Sen är vi framme på spa.
- Sen ska vi chilla.

Puss och kram.


SPA.

Imorgon flyger jag och mammi till Estland. Vi ska på spa. Och kommer hem på Söndag. Myspys.

Men det är synd om Niklas, för han kommer att sakna ihjäl sig. Han tycker nämligen att jag aldrig är hemma längre.

Off to Pärnu imorrn!



Min älskling.

Förstår du hur mycket jag älskar dig?

 


Hemjobbardag!

Idag har jag fått lov till att jobba hemma. Skönt att slippa pendla i 4,5 timmar, även fast det bara är idag. Jag ahr i vilket fall vart jätteduktig.

Sofie kom över en sväng på en kopp te och vi gick över till en tapetaffär för att kolla tapeter till hallen. Jag är så trött på den vidrigt fula gröna tapeten som sitter där nu (och jag har sagt att jag ska göra om i hallen sedan jag flyttade in för 1,5 år sedan) så det är skönt att jag börjat ta tag i renoveringen nu. Jag blir dock lite lack på att alla affärer i Norrtälje hinner stänga innan jag kommer hem om kvällarna. Jag är vanligtvis hemma till 19-19.30 och alla affärer stänger typ 18? Blä.

Jäjä. Nu sitter jag och jagar hotellrum. Det är inte så jättekul. Men någon måste göra det.


Vad fanns då som inte finns idag?

Du.
Min älskade vän. Du du du.
Jag är besviken. På dig.
Dig dig dig.
Du är så feg.
Du vågar inte stå för dina egna handlingar.
Jag visste inte att du är var så feg.
Din fega sate.
Jag tycker synd om dig.

Det är de enda jag tänker säga dig.
Nästa gång vi ses.
Att jag är besviken.
Att jag tycker synd om dig.
Att du är så jävla feg.

Du kommer bli arg och inte få fram ett ord.
Sen kommer du gå.
Efter en och en halv timme kommer du att skicka ett SMS med fula ord.
Exakt så kommer du att reagera.
Eftersom att du är så feg.
Det är synd tycker jag.


Grattis till studenten!!



Är det kanske världens finaste studenter eller?
Hur gulliga som helst.

G R A T T I S  T I L L  S T U D E N T E N  !

Allt är så festligt.

Igår planterade jag och Niklas en hel del ska ni veta. Hela vår balkonglåda och två tomatplantor. Och en solros. Vi var verkligen hur duktiga som helst. Vi inhandlade även en fin vaxduk till balkongbordet. Hör och häpna, Niklas fick välja vilken duk vi skulle köpa helt själv!

Så alla som vill komma och inviga vår balkong för iår, bättre sent än aldrig, är hjärtling välkomna!

Åh.. Det ska bli så skönt btw. På torsdag åker jag och mammi till Pernu, Estland, för att chilla på ett spa i ett par dagar. Tills söndag. Hur nice som helst. Jag fick den resan av mamma i examenspresent. Gulligt va? Hanna och mamman på spa.


Toooooooooorsdag.

Eh.
Jag tänker lämna kontoret nu.
Så att alla vet.
Jag ska handla en present till Emma. Och äta middag med Jenny.

Sen ska jag jobba.
19.30

Sen ska jag hem.

Imorrn jobbar jag 08.30-00.30.
Och jag sover på Clarion Sign.
Eftersom att jag börjar igen 08.45.

Men det kommer faktiskt att bli kul.
För nu har jag ett kuljobb.

Hejdå.


Frankfurt - 2010


"Mehh Hanna! Skratta då! Jag skrattar åt dina skämt, då måste du ju skratta åt mina också!!"
Citat av Amelie



Vi hamnade på en random öl-festival.


Det finns folk till allt.

Jag är svinförbannad ska ni veta. Vad är det som har hänt med folk? Det är verkligen katastrofiskt vilka människor det finns.

Igår morse slog jag upp ögonen och det första jag såg var en blodig människa med sönderslaget ansikte som låg brevid mig i sängen. Det tog ett tag att fatta att det var min egen pojkvän som låg där. Givetvis börjar jag skrika och försöker få liv i honom, jag blev så jävla rädd. Det var lättade sagt än gjort. Men när jag väl lyckas få upp honom ur sängen inser jag att det ligger en till person i vardagsrummet, tillsynes livlös.

Det var inte kul att vakna på de sättet. Och det enda jag visste var att Niklas sa att han var ok och att han vet att det ligger en grabb i soffan och en röra i hallen av jackor, marker, nycklar och mobiler. Det gick inte att få ur honom något mer innan han somnade och gjorde sig omöjlig att väcka.

Efter några timmar lyckas jag få reda på vad som hänt. Niklas och hans kompis hade blivit nedslagna påväg hem från krogen

Varför kan man undra? Och det är ingen som vet.

Niklas och hans kompis gick hem från krogen, jag hade gått hem nån timme tidigare för att jag hade tråkigt. Helt plötsligt stannar tre bilar brevid dom och en massa folk hoppar ur. Ca 10-12 st. Med sig har dom ett järnrör. Och med de misshandlas Niklas och kompisen. Sedan hoppar gänget in i bilarna igen och åker därifrån, utan att berätta varför dom gjorde det.

Hur jävla moget är det? Det är ju helt jävla sjukt. Jag är verkligen snorförbannad. Hur i helvete kommer man på idén att slå sönder någon med ett järnrör? Det är så jävla fegt.

Så igår tillbringade jag hela kvällen på akuten med Niklas för att han skulle dokumentera alla skador till polisanmälan.

Vad är det för fel på folk? Kan man inte ens gå hem från krogen utan att åka på stryk? Det är ju helt galet.


Tråkdag, tråk, tråk, tråk.

Jag har tråkigt! Fy så tråkigt jag har! Jag har massor att göra, men det är tråkigt. Jag är rastlös. Blä. Det har till och med gått så långt att jag har ringt min chef och pratat in ett meddelande på hans telefonsvarare, då han inte svarar för att han sitter i möte, där jag frågar om det gör något ifall jag möblerar om på kontoret. Eftersom att det är så tråkigt här inne. Han kommer att tro att jag är full. Ha.

Iförrgår btw följde jag med min älsklings-Anna på smygbiopremiär av Kommissarie Späck. Det var kul. Det var skådisar där som skålade champagne med oss vanliga dödliga. (och nej jag kommer inte ihåg vad dom heter...)

Eh... Det var nog de enda roliga jag gjort den här veckan.

Eller nej!Igår åkte jag med Jenny och kollade på lägenheten hon köpt och som jag och Niklas ska hjälpa henne att flytta in i på lördag, den va fiiiin!! Jag vill också flytta in till stan! Nu! (Sitter och kollar lägenheter på Hemnet. de ser nice ut)


Näää... Lite jobb på dehär nudå kanske. 


 

- NNC, det är Hanna?

Vi är två personer på kontoret. Jag och min chef. Två stycken. Varken mer eller mindre.

Det finns även fyra telefoner. Varken mer eller mindre. Eller det finns sex stycken, men då är våra privata telefoner inräknade. Så låt oss hålla oss till de fyra jobb-lurarna.

Detta resulterar i ett konstant ringande.

På de flesta kontor finns en växel. Så att man kan koppla runt personerna som ringer. Eller bara sätta dem i kö (ni vet det där man hatar, man lyssnar på en kass låt medan en dataröst meddelar vilken plats man har i kör och tackar för att man väntar lite titt som tätt)

Vi har varken växel eller kösystem ska ni veta.

Vi springer. Fram och tillbaka med våra telefoner. Det är ett jäkla springande. Idag har alla av någon anledning velat prata med mig. Så sakta med säkert har det skapats ett telefonberg på mitt bord.

Vet faktiskt i ärlighetens namn inte varför jag skriver om alla telefoner som ringer. Jag antar att ingen skulle dö om jag inte hade informerat om det.

Testa föresten att säga "Nordic Network Coordinator det är Hanna" lite snabbt och trevligt. Jag vrickar nästan tungan.


Såhär ser jag ut efter att ha spelat teater i en vecka, inte tvättat håret på två och samtidigt pratar i telefon. De ni.