Channii

Jag vill till ett varmt och soligt land. Långt, långt bort...
Tänk att ligga på stranden och veta att om det blir för varmt är det bara att hoppa ner i vattnet.
Brevid ska det ligga någon man tycker om riktigt mycket, nån man kan klänga på när vattnet blir för djupt. Nån som man vill dela den här underbara tiden med.
Vita stränder, klarblått vatten, gröna palmer som vajjar i vinden, en älskling som har blivigt fint solbrun och en drink i en rolig färg. Det är härligt.
Jag tycker det är färgerna som gör det. Tänk att få byta ut alla sveriges gråa, trista färger till klara färg-glada färger.
Tänk att få byta ut Rodens trista klassrum mot en mysig liten strandbar.
Sommaren känns för långt borta nu. Tänk om man hade ett eget flygplan.
"Jag åker till Italien över helgen"
Tänk att kunna säga så...


Saknar Venezuelas värme...

"15 minuter till insläpp!"
Det är signalen. Dom som suttit och pratat och skrattat flyger upp och fixar det sista, kollar att allt är som det ska. Konstiga ljud börjar höras. Skådespelarna börjar värma upp sina röster. Regisören börjar bli stressad. Var fan är Freddy?! Ganska dum fråga igentligen.. Vid sminket såklart..! Den seriösa stämmningen håller i sig i exakt 4minuter och 38 sek. Sedan börjar Sasha asgarva, tillsynes helt utan anledning. Medans hon hoppar upp och ner och viftar med armarna bli anledningen uppenbar. Jossan kliver ur logen. Endast iförd mjukisbyxor, bh och med en avklippt strumpbyxa på huvudet. Hon hittar inte peruken. Tiden rinner iväg. Kaos uppstår. Alla har vid de här laget tappat bort något. Själv har jag helt plötsligt glömt bort alla mina repliker. Marcus försöker förklara att replikerna faktiskt finns kvar där inne, jag bara tror att jag glömt dom för att jag är nervös. Men så är det ju självklart inte, jag har helt klart glömt dom. Synd.
"1 minut till insläpp! In bakom scenen! Alla beredda?"
Alla vet att det inte är någon fråga. Det är nu de gäller. Vi vet alla att detta är den viktigaste föreställningen, det finns en i publiken som ska dömma oss, det är en som filmar, allas föräldrar, syskon, pojkvänner och flickvänner sitter där. Vi vet att familjen är dom hårdaste kritikerna. Regisören börjar prata. Han berättar de vi redan vet. Nu är det en hård puplik. Det är nu de gäller. Allt vi har jobbat för ska visas nu.
"Nu släpper jag in!"
Vi hör hur publiken intar sina platser. Panik sprids bakom scenen. Vi lovar varandra att nu ska vi ge järnet! Full Energi! JAAA!!
Ljuset försvinner. Musik hörs.
Jag, Sasha och Wille smyger in på scenen. Spelet kan börja!




Det var efteråt besvikelsen kom.
Föreställningen gick så bra! Det var verkligen våran bästa.
Vi hade kul på scenen.
Men de såg inte du...
Du struntade i att komma och kolla.
Jag ville verkligen visa dig, de enda jag faktist är bra på .
Jag hade lagt ner så mycket tid och energi, de där betydde verkligen något för mig.