Channii

Idag har det vert en kanon dag!
Upp och jobba, det ver jätte kul för en gångs skull. Körskolan och lunch med Mormor. Gick med henne och kollade på 18 årspreset till mig (shit de är bara 4 dagar tills jag fyller år!) Sen handlade jag mig ett par solbrillor, självklart var dom röda. Köpte även en försenad födelsedagspresent till Nelson. Snart ska Sandra komma och ikväll ska hela gänget till Näts och käka middag.
De enda som har vart tråkigt idag är att Jossan åkte till Karlstad, I'll miss her...

Snart är jag stor. Jag och den jag inte vet vem de är. Men den växer. Shit. Men de ska jag lösa. Helt själv. Och ingen kommer att få veta nått. Speciellt den jag helst av allt vill ska veta. Det blir bäst så. För visst är de inte på riktigt? Idag har jag inte tänkt på nått dåligt och de känns bra. Men de kommer att straffa sig. Det betyder att jag inte kommer att kunna sova ikväll. Jag ska skruva upp volymen på cdn och låta musiken och inte mina tankar fylla mig. Det blir bra.

Sluta oroa er. Jag mår fint. Jag kan själv. Inget att oroa sig för. Tack för att ni bryr er, men jag vill inte ha nått medlidande. Så svag är jag inte. De enda jag oroar mig för är mina päron, de andra har jag vart med om förr. Och jag klarar det galant!

Nu ska inget få förstöra mig kväll!
Tjingeling!

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill iväg, bort, bort, bort.
Men jag vet inte vart. Det ska vara ett soligt ställe med glada människor.
Parapydrinkar och palmer är ett måste.

Men det perfekta stället finns inte.
För var kan man gömma sig från sina tankar?

Jag har tråkigt. Jätte tråkigt. Skit tråkigt.

Jag vill sova. Somna bort från allt. Jag är så trött. Jag gör allt för att vara glad och njuta av livet. Och visst njuter jag. Det är länge sedan jag har gjort såhär många roliga saker på kort tid. Varje dag har jag nya saker att se fram emot. Men ändå... När jag tycker att jag är på toppen slås mina ben undan och jag rullar ner igen. Allt, allt, ALLT händer mig just nu. Fan vad jag hatar mig för min feghet. Jag vill prata om det. Berätta allt. Men jag kan inte, vågar inte, får inte.

Nu vill jag berätta de här nya. För Dig. Men jag vågar inte. För Du kommer hata mig. Och då kommer jag hata mig. Du kommer tro att jag vill förstöra. Men de är de sista jag vill. Jag vill bara att Du ska veta, krama, stötta så där jätte bra som bara Du kan. Och jag vill inget mer. Jag ska fixa allt själv.  Helt själv. Och Du ska aldig få veta nått.

Men nu vill jag bara sova. En djup drömlös sömn.
Men det är omöjligt. För Fjärt har bosatt sig på toan.

Ytterligare hemskheter.

V A R F Ö R  H A T A R  D U  M I G  G U D ?

Här efter följer en lååång rad fula ord som jag har valt att censurera.

V A R F Ö R  H Ä N D E R  A L L T  J U S T  M I G ? !

På samma jävla gång...

Denna iskyla släpper aldrig. Den byggs bara på. Snart kommer jag slänga alla känslor, ut genom fönstret och iväg, långt, långt bort. Sen ska jag dricka mig medvetslös. Och aldrig, aldrig, aldrig vakna mera. Allt går åt skogen. Här står jag i mitten i allt snurr och undrar hur fan jag ska hålla koll på allt. Allt bara drar iväg.

T A  M I G  H Ä R  I F R Å N , S N Ä L L A !

N U ! ! !

Har stekt på stranden idag. Jag blev inte ett dugg brun.
Faktum är att jag kände mig blekare än vanligt. Men de kan ju bero på att Natti låg brevid.

Sandrew har vart snäll idag.

Och nu ska vi käka bakelser. Så att jag går upp de kilon jag har tappat den senaste veckan...

Jag vaknade imorse och undrade hur fan allt tagit en sådan vändning. Igår var precis den dagen jag behövde för att få ordning på alla tankar.

Jag vaknade av väckisen 09.00 men snoozade mig fram till halv 10. Sen käkade damerna Jonsson frukost på verandan.

Och orden som sas då gjorde mig båder chockad och arg. Morgonen startade i tårar. Bittra tårar.

Jag flydde till Jossan. Vi skulle hjälpa till att ta in hö. Jag blev lantis för en dag. Och jag trivdes.
Tankar som Arg-besviken-upprörd-hurfankandom-tänkpåoss-tänköverhuvudtaget-jagvillbegravaslevande-tomhet-aldrigilivet-besviken-hurfankandom osv. ersatter effektivt mot

Spänna-lassaav-bära-släpa-stapla-stapla-stapla-bygga-rak-sne-rak-sne-salt-nyttlager-salt-aktahål-vatten-bäbis-rak-sne-rak-sne-högre-salt-vatten-trött-sittabaraensekund-lager-salt-högre.

Efter allt detta lantisande satt jag mig på bussen, kände mig som en vandrade höstack och luktade svett.

Mammi (hurfankundehon?!) hämtade mig och vi åkte hem och käkade middag.

Jag flydde direkt hem till Kalle. Första gången jag åkte bil med han. Vi åkte en Röd bil till statoil och hyrde film. En synnerligen dålig film. Men vi kollade på Lejonkungen för att kompencera de andra dåliga filmvalet.

Kl 03.42 vandrade jag de lååånga 200 meterna hem till mig och somnade gott.
Och idag åkte dom. Dom sover inte ens i samma rum. Fan.

Fingrar lekte i mitt hår. Inget når mig. Våran bubbla.
Det var allt som behövdes. Ett stort lugn.

Många tankar svävar runt i mitt huvud denna morgon.
Allt är åt fel håll. Ut och in.
Jag saknar och hatar på samma gång.
Och den enda jag vill prata med om allt vill jag inte störa.
Men för en gångs skull handlar inget om han.

Det är inte första gången dessa hot haglar över oss.
Men nu är det på riktigt.

Fan. Jag hatar er alla!!!

Jag vill skriva nått fint. Om dig. Eller om oss.
Men det går inte. Orden är slut. Så vad kan jag skriva?
Jag vet inte hur det är med dig, men jag älskar dig.
Det kommer jag alltid att göra. På ett eller annat sätt.

Du var mitt allt. Min fasta punkt i mitt röriga liv.
Min älskling. Min vän. Mitt bär. Min bästis.
En som alltid tog tag i mig när jag föll.
Jag tror inte ens att du vet att du har räddat mig.

Bara att du fanns betydde så mycket.
Ett sms kunde få mig att le en hel dag.
De enda gånger jag har sovit riktigt bra var när jag låg i dina armar.

Jag tror inte att du vet de.
Du vet inte hur mycket du betyder för mig.
För jag berättade nog aldrig de.
Men tack för att du fanns. Och förlåt för allt jag inte gjort.
Du har lämnat ett stort hål.

Jo, jag vet, inte speciellt vackert skrivet, men det var ärligt.
Och bara vi fortsätter att vara vänner, bär och bästisar är jag glad.

För du var, är och kommer  alltid förbli underbar.
Jag är otroligt glad över att jag lärt känna dig,
och vi ska känna varandra länge till.

Gillinge gick kanon!
Klart som fan att jag klarade det :)
De kan ha vart de roligaste på länge att köra omkring där. Grymt kul.

Efter de körde JAG till kåsta och käka middag, Sen körde JAG hem igen.

Tillbringade kvällen hos Natti. Mys.

Och idag har jag börjat jobba som brandbrottsbekämpare/caféteriaansvarig på polisen. Där jobbar jag med en som heter Martin. Han är lite konstig tror jag... Har aldrig träffat grabben förr, men han tror typ att han är kär i mig. Jag blir lite rädd faktist... Han vet typ allt om mig, för han har frågat runt bland massa folk, bland andra min kära syster. Åter igen blir jag rädd.

Ikväll äre kalas!

Igår var jag hos Jossan. Vi färgade håret på varandra.
Färgen var exakt lika, "Mörk brun". Tja... Jossans hår blev "mörkbrunt". Mitt hår blev SVART! Inte så nice kanske, men de är smällar man får ta när man låter Jossan fixa hår... ;)

Men jag fick ju en förändring och de är ju bra.

Sen åkte jag hem till mitt får. Kalle alltså. Vi skulle kolla på film.

K: Välj nån du..
H: Bara det inte är nån med sockersöt kärlek.
K: Ja! Men då kan vi ju se på Hajen!
H: I helvete heller! Då kommer jag att skita på mig!
K: Men va fan... De finns ju inge hajar på land heller!
H: Vad vet du om vad som finns i toaletterna?!
Kalle går iväg och kommer tillbaks med en film.
K: Jag har hittat en som jag vet att du kommer gilla!
H: "Bernad och Bianka, I Australien".... OK, men om de blir för läbbit stänger vi av...

Senare, med svart hår och massor med Disney, vandrade jag hem, nöjd och glad.

Tillbringat kvällen med Sandra och Manda.
Jag har nog inte insett hur mycket dom betyder för mig.

Sen har jag suttit 2 timmar i telefon med Jossan också. Vi kan konsten att prata om allt och inget i evigheter. Imorrn ska jag hem till henne och färga håret och pyssla :)

Haha Amanda ringde nu och ville åka på festival nästa vecka, fan att jag jobbar.... Men vi ska ses ändå och kanske kirra vår egen festival :)

Tack flickor för att ni inte har gett upp hoppet om mig, ni vet nog inte hur glad jag är för att jag har er!

Träffade Honom nyss när vi var ute och gick. Det var inte ens jobbigt. Skönt.
Det har vart en jobbig dag, men jag vet att det kommer bli bättre.
Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.

Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane
But the memory remains

Heavy rings on fingers wave
Another star denies the grave
See the nowhere crowd, cry the nowhere tears of honor

Like twisted vines that grow
That hide and swallow mansions whole
And dim the light of an already faded prima donna

Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
But the memory remains

Heavy rings hold cigarettes
Up to lips that time forgets
While the Hollywood sun sets behind your back

And can't the band play on?
Just listen, they play my song
Ash to ash
Dust to dust
Fade to black

Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
Dance little tin goddess

na-na-na

Drift away
Fade away
Little tin goddess

Ash to ash
Dust to dust
Fade to black

Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
Fortune, fame
Mirror vain
Gone insane...
But the memory remains

Ash to ash
Dust to dust
Fade to black...
But the memory remains

Yeah
Faded prima donna yeah, yeah

[solo]
Dance little tin goddess dance

The memories remains...

Teater... Teater!
Två veckor med teater är nu slut. Skönt och obekvämt på samma gång.

Jag älskar teater. Väldigt mycket. Eller nej, jag älskar att leka med teater.

Jag har nu vart fri från teatern i 2 timmar och jag saknar de. Skit mycket faktiskt. Alla människor jag inte kommer att träffa på evigheter. Herre gud vad jag har haft kul med dom...

Jossan, Ivan, Flippuspottus, Kattis, Sofia, Kristoffer, Patrik, Dacha, A-K, Stefan, Lisa, Emmalillskit, Sarax2, Rasmus, Anders, Louise, Lars, Martin, Gunnar, Maria, Tobbe, Vidde, Frasse.

Alla är underbara.
Saknar, saknar, S A K N A R !