Please do not touch.


Jag vill skriva nått fint. Om dig. Eller om oss.
Men det går inte. Orden är slut. Så vad kan jag skriva?
Jag vet inte hur det är med dig, men jag älskar dig.
Det kommer jag alltid att göra. På ett eller annat sätt.

Du var mitt allt. Min fasta punkt i mitt röriga liv.
Min älskling. Min vän. Mitt bär. Min bästis.
En som alltid tog tag i mig när jag föll.
Jag tror inte ens att du vet att du har räddat mig.

Bara att du fanns betydde så mycket.
Ett sms kunde få mig att le en hel dag.
De enda gånger jag har sovit riktigt bra var när jag låg i dina armar.

Jag tror inte att du vet de.
Du vet inte hur mycket du betyder för mig.
För jag berättade nog aldrig de.
Men tack för att du fanns. Och förlåt för allt jag inte gjort.
Du har lämnat ett stort hål.

Jo, jag vet, inte speciellt vackert skrivet, men det var ärligt.
Och bara vi fortsätter att vara vänner, bär och bästisar är jag glad.

För du var, är och kommer  alltid förbli underbar.
Jag är otroligt glad över att jag lärt känna dig,
och vi ska känna varandra länge till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback