Channii

Jag vaknade imorse och undrade hur fan allt tagit en sådan vändning. Igår var precis den dagen jag behövde för att få ordning på alla tankar.

Jag vaknade av väckisen 09.00 men snoozade mig fram till halv 10. Sen käkade damerna Jonsson frukost på verandan.

Och orden som sas då gjorde mig båder chockad och arg. Morgonen startade i tårar. Bittra tårar.

Jag flydde till Jossan. Vi skulle hjälpa till att ta in hö. Jag blev lantis för en dag. Och jag trivdes.
Tankar som Arg-besviken-upprörd-hurfankandom-tänkpåoss-tänköverhuvudtaget-jagvillbegravaslevande-tomhet-aldrigilivet-besviken-hurfankandom osv. ersatter effektivt mot

Spänna-lassaav-bära-släpa-stapla-stapla-stapla-bygga-rak-sne-rak-sne-salt-nyttlager-salt-aktahål-vatten-bäbis-rak-sne-rak-sne-högre-salt-vatten-trött-sittabaraensekund-lager-salt-högre.

Efter allt detta lantisande satt jag mig på bussen, kände mig som en vandrade höstack och luktade svett.

Mammi (hurfankundehon?!) hämtade mig och vi åkte hem och käkade middag.

Jag flydde direkt hem till Kalle. Första gången jag åkte bil med han. Vi åkte en Röd bil till statoil och hyrde film. En synnerligen dålig film. Men vi kollade på Lejonkungen för att kompencera de andra dåliga filmvalet.

Kl 03.42 vandrade jag de lååånga 200 meterna hem till mig och somnade gott.
Och idag åkte dom. Dom sover inte ens i samma rum. Fan.

Fingrar lekte i mitt hår. Inget når mig. Våran bubbla.
Det var allt som behövdes. Ett stort lugn.