She smile politly back at you.


Jag stormade in hos skolsyrran idag. Jag slängde mig ner i en stol och tittade henne rätt in i ögonen:
"Jag har cancer!"

Hon ser minst sagt chockad ut... När hon efter ett par sekunder har hämtat sig lägger hon huvet på sned:
"Jasså... Hur då..? Eller jag menar var då? Eller... Va?!"

Efter ett tag kom jag fram till att det inte var cancer utan en obotlig och rent dödande sjukdom.
Tror jag... Jag vet inte riktigt om hon höll med dock. Men jag vet trots allt bäst om min hälsa.

3 veckor och 6 dagar kvar....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback