Channii

Idag har jag var på akuten. Det var... tråkigt.

Vi repade på vår föreställning idag i aulan. Jag gjorde entré i första scenen och jag och Marcus kör på, gick väldigt dåligt. Vår lärare och regisör bröt och började förklara hur saker och ting kunde bli bättre. Jag plaserades ut där jag skulle stå och Stefan visade Marcus hur har skulle gå fram till mig.

Stefan inte bara ställer sig brevid mig, utan stampar med hela sin tygnd på min lilltå. Det var visserligen inte med meningen men de ändrar inte smärtan. Fy i helvete vad ont de gjorde. Men men.. Vi skulle köra på. Och jag skulle göra om min entré. I den ska jag vända mig upp mot publiken. Så jag snurrade på. Smärtan i foten var obeskrivlig, jag trodde att jag skulle svimma och jag såg stjärnor dansa runt mitt huvud. Så det blev raka vägen till skolsyrran.

En fraktur och en tur till akuten var hennes diagnos.

Så nu har jag vart där. Min mor och jag åkte dit på stört för att röntga.
Mammi var tvungen att åka tillbaka till jobbet så hon avlöstes av Niklas.

Frakturer i tår kan man inte göra nått åt. De får läka av sig själv.
Men fan vad det gör ont. Tån är helt blå och numera tre gånger så stor som den var innan.
Usch.

Och för att låta lite hurtfrisk:
"Der som inte dödar, det härdar"