Channii

Igår skulle jag och Vidar ut och luncha. Jag tog även med mig Sara, hon kan vara bra att ha ibland. Vi käkade en god måltid nere på G och gick sedan till Lemon för lite te och bakelser. Underbart.
Vidar skulle efter det gå till sitt jobb, så jag och Sara vandrade runt i vår stora stad.

Aja. Jag gick i vilket fall som hellst hem och lagade middag till Nickepicke.
Till både min och Saras stora förvåning blev maten riktigt god.

---

Det var sen. När tänderna var lila av de röda vinet. När ångan från de varm vattnet stigit upp i skallen. När eftertexten började rulla. När gardinen var nerdragen och det bara var mörkt i rummet. Då när det bara är tysta ljud som hörs. Som det eviga surrandet av tinnitusset. Andetagen som blir tyngre och tyngre. Enstaka bilar som sveper förbi på gatan nedanför. Och regnet som smattrar på rutan. Du vet nog inte vad du sa, för du stod på kanten till att somna. Du sa: "Du är söt...".
Dom tre små betydelselösa orden i kombination med en betydelselös gest fick ångesten att komma krypande. Slösar jag bort mitt liv? Vad är det som betyder nåt? Allt det där som jag aldrig tänker på när jag är med dig. Det där äckliga ordet som är allt och inget. Framtiden. En framtid som bara är en dimma med drömmar. En framtid som inte behöver tänkas på i din närvaro.
Jag ville prata med dig inatt. Det kanske var försent. Jag frågade om du kom på en enda vettig anledning. Det gjorde du. Men det var den där anledningen som jag inte ville tänka på. Den där fina, underbara, fantastiska anledningen, som är så fruktansvärt förbjuden. Jag blev så arg. Så ledsen. Jag tror att du fick ta smällen. Det var inte meningen. Jag var arg på mig själv. Fruktansvärt arg. 
Jag frågade dig en till sak. Och jag fick världens bästa svar. Tre betydelsefulla ord.
Du frågade mig också. Och ja, jag älskar dig. Hela tiden från den där dagen på Bergsstugan, med en smältande Twix i handen. Det var länge sedan nu. 2,5 år sedan. 7/5-06, vill jag minnas.
Vi vet var vi har varandra nu.
På ett sätt är det bra. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill.
Men varför ska jag offra allt och du inget?