Du tror du vet allt, men det finns en liten liten oro som du inte vill se.


Inte ett ljud kommer över mina läppar. Jag är inte redo för det än. Men snart, snart får ni se. Får jag se. Jag ska visa att jag kan. Inte ett ljud. För allt är ju som vanligt nu. Denna lilla oro kan skapa bekymmer, jag vet de. Men det gör inget. För mig. Jag har alltid en distans. Jag kan. Tror jag.

Jag är tyst. För allt är som vanligt. Inte ett ljud.
Jag kan. Allt är ju som vanligt. Eller?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback