Jag är forfarande mest din.
Jag hör besvikelsen hans röst. Hur hans röst skiftar från glädje till besvikelse så fort jag öppnar munnen. Jag vill verkligen inte såra honom, men vad jag än säger ser jag att han sjunker ihop. Enda anledningen till att jag har lugnat ner mig i livet är för att jag inte vill göra honom ledsen. Men vad jag än gör blir jag till en besvikelse. Han skulle aldrig, aldrig säga de till mig, men det syns tydligt i hans ögon. Dom ögonen. Dom snällase ögonen.
Älskade, älskade du. Jag gör allt för dig. Jag tänker lyckas för din skull.
För jag kommer alltid vara mest din, pappa.
Kommentarer
Trackback