Channii

Du känner väl mig. Eller du kände mig. Jag vet att du visste att jag skulle gå. Det var därför du började va? Haha.. Jag gillade det, men det var upp til dig. Ja, jag vet att jag inte har hjälp till med nått, men de visste du att jag inte skulle orka. Jag tyckte att jag fixat det mesta åt dig, du behövde bara ringa så kom jag, de visste du. Jag fanns för dig. Du fanns för mig, jag vet. Men nu då? Vart tog VI vägen? Var det mellan skolavslutningen och tårarna i mörkret eller var det mellan -07 och Stockholm? Jag vet inte. Men jag tycker att det var synd.
Jag skulle aldrig erkänna att jag saknar det. och det vet du.
Jag satt och försökte komma på om jag är ledsen. Men jag tror inte det. Du vet, jag och mitt icke samvete. Jag kanske inte ens bryr mig och det skrämmer mig.
"man bråkar bara med dom man älskar, för det är bara dom man orkar lägga energi på.." Helt klart. Men vi har väl aldrig bråkat..? Inte vad jag kommerihåg iallafall... Kanske hade dom rätt om oss från början. Kanske visste dom vad som var rätt. Vi kanske aldrig var VI. Det kanske bara var ett spel.Men ett fin spel. Man släpper inte nått bara sådära.. Eller.. Tydligen så gjorde man de...
Det var fint de som var.