Channii

Detta mörker i vårt land, hörrni. Klockan fem är de ju mörkt för fan! Är det så det ska vara eller?

Efter ett telefonsamtal har jag fått klart för mig att det inte kommer att bli en dans på rosor. Jag som trodde att det skulle gå så lätt. Vet inte om jag vågar sticka i hela två år. Det känns så mycket. Men det kommer säkert att bli kul. Men all skit jag kommer att vara med om? Ja, det kommer helt klart att bli det mest betydelsefulla jag kommer att göra i hela mitt liv. Eller som Elias sa: "Du kommer att få se saker som du önskar att du aldrig sett". Men jag vill ju! Det är ju det här jag har velat hur länge som helst. Men mina studier kommer garanterat bli lidande. Och det är ju inte bra. Men jag vill se! Jag vill se det med mina egna ögon! Jag vill vara en del av det.  Jag vill leva mitt i skiten kan man säga.

När jag var där sist fick jag se en fruktansvärd sak. En mamma som ville göra allt för att hennes dotter skulle få ett bra liv. Men hon kunde inte. Så hon tog ett beslut. Hon och pappan kvävde sin lilla flicka. Hon var tre veckor och fick inte ens en chans. Det är ju de jag vill påverka! Jag skulle vilja ge alla en chans, ett alternativ.

Det är klart att jag ska göra det. Självklart! Vad var det jag själv stod och predikade om imorse? Jo, att man ska föjla sina drömmar till varje pris. Så får det bli. Hejdå trygga värld!