Channii

Inget nikotin på två dagar.
Fingrarna kan inte vara still. Rastlös.
Snart ger jag upp...

Jag har fruktansvärt tråkigt. Jag har tänkt för mycket nu igen.

Jag tänker på det där som du sa en gång.
"Kom hit om en kvart. Jag lovar, vi ska bara prata. Jag vill att vi ska lösa det. Vi måsta ta oss igenom det här tillsammans. Jag vill inte att du ska vara rädd."
De orden. Jag minns dom än. Du lät så ledsen. Jag var faktiskt inte rädd. Inte ett dugg. Den anda anledningen till att jag var där en kvart senare var för att göra dig glad. Jag ville hjälpa dig.

Vad fick jag för de? Kan någon berätta för mig vad som var bra den dagen? Kan DU berätta varför du gjorde som du gjorde? Jag ville inget dumt. De enda jag vill var att allt skulle vara över.

Tack. Du förstörde mitt liv.
Allt som hände där, den gången, kommer alltid att finnas i mitt minne.
Jag vill glömma. Jag vill minnas. 23 mars 2005.

När jag ser dig nu för tiden. Då fryser mitt hjärta till is.
Och när du ler mot mig. Då svartnar det för mina ögon och de enda jag känner är slagen. Precis där. Där.
23/3-05, dagen då du dödade en framtid.

Nu ska jag sluta tänka.

---

Jag grät.
Du skrattade.
Jag vill att du ska dö.