Channii

Det var en fin dag. Det var min och bara min egna dag. Jag låg ensam i gräset och det enda som hördes var vattnet som porlade i bäcken. Det var en mycket harmonisk dag. En dag då jag för en gångs skull fick vara för mig själv....
.....................
Eller vänta nu...
Jo visst, det var en fin dag. Och ja, jag låg ensam i gräset. Men varför gjorde jag de? Juste! Jag var ju i Tysil! Ni vet det där stället som jag i hela mitt liv har vart tvingad att föjla med till. Inte konstigt att jag var ensam då! Det var ju sommar, vilket betyder att man får gå en si sådär 73 mil för att få se en annan människa, och den människan är garanterat en orakad norsk bonde med för korta byxor. Vänta nu... Sa jag att dagen var harmonisk? HAHA! Jag måste ha lurat mig själv. Vad jag minns så var jag, i brist på annat, ute på en promenad, visst "harmoniskt". Men när jag vandrat en bit insåg jag att myggstift inte hjälper ett skit mot knott.
Så att jag var själv vet jag inte riktigt heller. Men allt är ju relativt.

Nu börjar vi om från början...
Det var en urtrist dag. Det var min och bara min egna dag, eftersom att jag var mitt ute i ingenstans. Jag låg ensam i gräset med 40000000000 knott som cirkulerade runt mitt huvud, och det enda som hördes var det eviga surrandet från insekter och vatten som porlade. Det var en värdelös dag. En dag då jag inte hade nån att prata med för täckningen på mobilen försvann 4 dagar tidigare.

Men en sak lärde jag mig den dagen.
"Om du vet att det finns en bro över bäcken en bit bort, gå då den extra biten. Trots att du har en knottsvärm efter dig. Inse att dom blöta stenarna med mossa på kan vara hala. Fatta att man kan halka på hala stenar. Och förstå att man blir blöt av att trilla ner i en bäck. Så gå den extra biten nästa gång, det är värt de..."