Jo. Nej. Fråga ej.


Idag är det DT. Ofantligt kul. Speciellt jag. Och Natti, såklart.

Nu har jag precis kommit hem från Ellen aka Ejlert.
Kul, roligt och trevligt. Hon har hjälp mig att fixa en redovisning, så tack säger vi till henne. Hon hälsar även att hon är snyggast i Sverige.

Grr... Jag har hicka. Det har jag haft sedan lunch. Jag HATAR att ha hicka. Och nu har jag alltså haft det hela dagen. Det suger någe överjävligt.



Kom ut, kom ut min vackra vän. Vi fanns en gång för länge sen. Du satt bakpå min cykel och ropade mitt namn. Vi åkte långt, jag körde fort, du sa: det här var sånt som ingen gjort. Varje morgon var vår egen, allt vi rörde vid blev sant. Jag frågar och frågar och frågar igen. Vad tog dig ifrån mig, min älskade vän? Men när jag blundar finns allting kvar. Varenda tanke allt det som vi var. När blir man, när blir man, när blir man klar? Jag ringer ibland, men jag får inget svar. Du måst gå, ja, det är klart. Du ska säkert till nått underbart. Och vi nångång ses igen, då ska du inte vara rädd min vän. Jag lovar att inte störa, du ska få dö ifred. Men tänk på mig, tänk på mig, tänk på mig nu. Jag trodde på allt, gjorde inte du? Ja, när jag blundar är vi alltid som en. Du finns här hos mig och jag är vacker igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback