Channii

Idag skulle jag till tandläkaren. Det är inte kul.
Mormor erbjöd sig att köra dit mig.

H: Tack för att du körde hit mig, mormor!
M: Är du säker på att jag inte ska följa med in?
H: Äh. Du ska ju få gäster, du kommer inte att hinna.
M: Men du är ju likblek. Du tycker ju inte om att gå hit.
H: Äh. Jag klarar mig. Oroa dig inte för mig!
M: Men jag är inte van att se dig såhär nervös! Klart att jag oroar mig då!
H: Hejdå... Vi hörs.
M: Ring om det är något! Vad som! Jag kan komma hit på 10 min!

Hmm... Mormor var orolig.
Och jag kände paniken stiga ju närmre dörren jag kom.
När jag satt i väntrummet ångrade jag bittert att mormor inte var med.

Tandläkaren var rätt snäll.
....eller så tyckte hon att jag var knäpp....

T: Tycker du att det är obehagligt att komma hit?
H: Jag? Näää... Såklart att ja... *harkel* Jo, de är rätt jobbigt...
T: Jag förstår. (här tog hon min hand och tittade mig i ögonen) Vissa som tar bort tandsten kan tycka att de är lite obehagligt. Det kanske kan göra lite ont. Men säga bara till om de känns helt knas, då lovar jag att sluta.
H: GÖR DET ONT??
T: Nej nej! Men vissa kan tycka att de känns lite lite obehagligt.
H: Ehm... OK. Men... Jasså... Obehagligt...
T: Lägg dig ner och gapa nu. Det ÄR inte SÅ farligt.
(hon börjar fixa i mitt gap)
H: Hör du också de där ljudet?
T: Ja, de gör jag. Det är inte farligt.
H: Ok....
T: Är du rädd för blod?
H: BLOD? VA??
T: Ja... Det blöder lite på tandköttet... Så du om du vill kan du blunda när du spottar.

Sen var det klart. Japp, de kan ha vart det värsta jag vart med om i hela mitt liv.

Kändes som om hon trodde att jag var ca 7 år.
Därför frågade jag om jag kunde få ett klistermärke för att jag var så duktig.
Då tittade hon vänligt på mig och log.
Jag tog det som ett nej och gick därifrån.

(Nyss ringde Mormor för att höra om jag levde.)