En dag.


Jag vet inte vad jag ska skriva.
Du är fortfarande den finaste människan jag vet, men vi passar inte ihop. Du vet att vi alltid kommer att vara vänner. Du vet att vi alltid kommer kunna dra ihop "familjen" igen och bara chilla. Det vet du.



Jag längtar.
Vi får se.
Jag vill.
Kanske lyckas det den här gången.
Jag hoppas.

Men... Äh...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback