Helg?
Igår väcktes jag brutalt av min telefon. Jag var övertygad om att det var väckarklockan som hade satt igång och blev därför oerhört förvirrad när det stod "Erik" på displayen. Det tog ett relativt långt tid att inse att Erik faktiskt ringde mig.
Jag: Hmmmmm....?
Erik: Hej Hanna! Var är du?
Jag: Mmm... Jag sover... Jag är hemma....
Erik: Jaha? Men.... När börjar vi idag då? Det är bara jag här! Var är ni?
Jag tycker synd om Erik för att han gick upp klockan 10 i onödan.
Jag: Men lilla gubben... Hmm.... Vi sa ju att vi inte skulle börja förrns klockan ett idag!
Erik: Eh... Ja? Jag vet! Men klockan är ju halv TVÅ nu!
Jag: VA?? Halv TVÅ? De va som fan...
Ojdå tänker jag och försöker febrilt lista ut hur jag ska rädda situationen utan att de blir pinsamt.
Jag: Men sa jag klockan ett? Vi kom ju överens om att vi inte skulle börja jobba förrns klockan två. Minns du inte de?!
Erik: Jaha! Men det förklarar ju varför ni inte är här, då är de ju jag som är tidig! Förlåt för att jag väckte dig! Ses snart!
Jag: Mmmm... Okok... Hej...
Sedan ringde jag till övriga arbetskompisar för att ta reda på varför ingen annan var där i tid, och insåg att alla var lika hängiga som jag efter gårdagen...
Men jag var faktiskt förvånansvärt pigg för att vara bakis. Sedan insåg jag att jag fortfarande var full när jag vaknade...
Vilken hög arbetsmoral vi har på teaterjobbet va?
Men lördagskvällen var otroligt rolig. Jag är imponerad över hur underbara människor det faktiskt finns. Vi hade så fruktansvärt trevligt tillsammans. Jag ler stort varje gång jag tänker på er!
Det var prat, skratt, klipp, kjell, filtar, ljus, vänner, mer skratt, mys, musik och en jäkla massa alkohol.
Tack Vidar för ditt underbara kalas!
Och Sofia, Kattis, Maria, Anders, Patrik, Fredrik, Frasse, Sara, Dasha, Kristoffer, Myra, Nova, A-K, Ivan, Svante, Stefan, Emma, Lisa, Hampus, David, ni är underbara människor, jag känner er! ;)
Som sagt, jag ler när jag tänker på er, men leendet bleknar när jag vet att det inte är så lång tid kvar nu.
Ps. Tack till Kattis pappi som körde hem oss 05.30! Underbart!
Jag: Hmmmmm....?
Erik: Hej Hanna! Var är du?
Jag: Mmm... Jag sover... Jag är hemma....
Erik: Jaha? Men.... När börjar vi idag då? Det är bara jag här! Var är ni?
Jag tycker synd om Erik för att han gick upp klockan 10 i onödan.
Jag: Men lilla gubben... Hmm.... Vi sa ju att vi inte skulle börja förrns klockan ett idag!
Erik: Eh... Ja? Jag vet! Men klockan är ju halv TVÅ nu!
Jag: VA?? Halv TVÅ? De va som fan...
Ojdå tänker jag och försöker febrilt lista ut hur jag ska rädda situationen utan att de blir pinsamt.
Jag: Men sa jag klockan ett? Vi kom ju överens om att vi inte skulle börja jobba förrns klockan två. Minns du inte de?!
Erik: Jaha! Men det förklarar ju varför ni inte är här, då är de ju jag som är tidig! Förlåt för att jag väckte dig! Ses snart!
Jag: Mmmm... Okok... Hej...
Sedan ringde jag till övriga arbetskompisar för att ta reda på varför ingen annan var där i tid, och insåg att alla var lika hängiga som jag efter gårdagen...
Men jag var faktiskt förvånansvärt pigg för att vara bakis. Sedan insåg jag att jag fortfarande var full när jag vaknade...
Vilken hög arbetsmoral vi har på teaterjobbet va?
Men lördagskvällen var otroligt rolig. Jag är imponerad över hur underbara människor det faktiskt finns. Vi hade så fruktansvärt trevligt tillsammans. Jag ler stort varje gång jag tänker på er!
Det var prat, skratt, klipp, kjell, filtar, ljus, vänner, mer skratt, mys, musik och en jäkla massa alkohol.
Tack Vidar för ditt underbara kalas!
Och Sofia, Kattis, Maria, Anders, Patrik, Fredrik, Frasse, Sara, Dasha, Kristoffer, Myra, Nova, A-K, Ivan, Svante, Stefan, Emma, Lisa, Hampus, David, ni är underbara människor, jag känner er! ;)
Som sagt, jag ler när jag tänker på er, men leendet bleknar när jag vet att det inte är så lång tid kvar nu.
Ps. Tack till Kattis pappi som körde hem oss 05.30! Underbart!
Kommentarer
Trackback