Channii

Nu städar jag mitt rum. Vissa delar har jag inte städat på flera år märker jag. Minnen av saker som hänt förr kommer fram. Saker jag fått av personer som jag nu vill glömma hittas. Känns lite knas.

Ett halsband som aldrig lämnade min hals på minst ett år, hittade jag. Det har inte funnits i mina tankar på hur länge som helst, men nu dök det plötsligt upp. En gång i tiden var det de finaste halsbandet jag någonsin fått. Nu är det bara en kall metallbit som dinglar på en kedja. Det är konstigt egentligen, hur saker kan tappa värde. Men mina minnen är fortfarande de finaste jag har. Och jag minns massor som den här kalla metallbiten har med att göra...

Nu ska jag städa vidare och kanske hittar jag nått fint igen.

---

Haha vad mycket jag hittat nu.
På studenten ville mamma att jag skulle ha ett armband på mig som jag fått av min familj på min konfirmation. Det var "Roslagslänken" och alla påminner mig hela tiden om hur dyyyyyyr och fiiiiiin roslagslänken är. Visst tänkte jag och gick för att sätta på mig den.  Men var fan var den då? Jag hittade den inte någonstans! Stressen ökade när jag insåg att de dyraste armbandet jag ägde var borta. Tiden rann iväg och jag var tvungen att gå, så jag sa till mamma att jag inte ville ha de på mig, med risk för att de skulle tappas bort. Men mamma ville promt att det skulle på. Shit tänkte jag. Men man får ju inte vara dum, så jag slet åt mig de första silvriga armband jag kunde hitta och kutade förbi mamma och viftade med armarna. Och hon märkte ingenting!
Sedan dess har jag inte tänkt mer på problemet, men idag hittade jag de fördömda armbandet iallafall, längst ner i en hög av gamla kvitton och trasiga hårsnoddar..