Varför ska det vara så svårt?

I helgen umgicks jag med tre speciella personer.
Alla tre står för olika saker i mitt liv.
Alla betyter något för mig.

Jag hade kul. Och jag glömde nästan allt som borde cirkulera i min skalle.

Det kändes bra.

Jag snappar efter halmstrån.
Jag tar massa bra saker och bollar ihop till ett argument.
Ett argument som borde få mig att sluta tänka.

Ett bra argument - Kinamat utan öl, fyra idioter som leker mer än barnfamiljerna på stranden, sitta på en balkong och säga allt man vill medans röken svävar iväg och gör konstiga mönster i natten.

Ett till bra argument - Ett par vackra ögon som säger mer är 10000 ord blir tårfyllda, en liten blondin gör dumma saker, att mobilen ringer och får mig att skratta sådär riktigt att magen krampar. Jag ler stort när jag tänker på ett mms och kan skratta mig hes åt att jag har så underbara människor runt mig.

Det är dessa saker som gör att jag för en sekund vet vad jag vill.



Jag vill inte att någon ska lägga sig i. Jag vill inte glömma mina tankar. Men shit. Det är verkligen tugnt att bära något helt själv. Jag har kommit längre än vad ni tror. Men hur långt tänker jag inte berätta. Det får vi se.

Det ska bli kul att se hur livet ser ut om ett år.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback