Channii

Ju fler dagar det går, ju tyngre blir stegen. Jag fattar inte hur ni tänker.
Du är farligt nära nu. Snart gör du det som så många har gjort före dig. Backa sakta tillbaks är du snäll. Jag kan senariot vid det här laget. Du ser. Du tolkar tecken. Du tror att allt är ditt. Allt är till för dig. Ditt psyke bryts ned, bit för bit. Ingen förstår var den vanliga du tog vägen. Fler och fler kommer att vända dig ryggen. Du står och faller med nån som ser dig som en i mängden. Du bryr dig inte om vädret längre. Du bryr dig inte om ifall din mamma bryter nacken. Du har bara en sak i tankarna. Så tänk noga efter innan du tar steget. Är det värt det? Vill du att respekten du har ska bytas ut mot medlidande? För när du är där, högst upp, kommer dina ben slås bort. Och utan fallskärm faller du fort, fort, fort ner mot botten. Smällen som kommer sedan gör att du känner att döden trots allt är en ganska nice grej. Du önskar att varje gång det ringer kommer en röst säga: "You gonna die in seven days..." varpå du glatt kommer att svara: "Kanon! Vill du att jag ska gå till en speciell plats, eller gör ni hembesök också?"

Vill du ha det så? Kör igång bara.
Men jag frånsäger mig allt ansvar...