Nu blir jag så trött.
Jag är så trött på er. Strunta i vad jag gör och skaffa ett eget liv. Jag behöver inte ert medlidande. Jag behöver inte ert tjat. Jag behöver verkligen inte nått. Jag kräver inte att ni ska veta allt. Jag är tacksam över att ni bryr er. Verkligen. Men dessa kommentarer är inget jag längtar efter att höra. Jag vill inte stöta bort er, för ni är verkligen det bästa jag har. Men snälla, något kan jag väl få ansvara över själv? Jag vet vad jag har gjort. Jag vet att mycke har gjorts på fel sätt. Men det är bara jag som lider av det, så ingen skada är skedd. Jag vill inte att ni ska bära delar av bördan åt mig. Det är helt mitt fel. Jag klarar av mer än vad ni tror. Tack för er stöd. Som sagt jag är tacksam. Men jag vill klara mig själv.
Jag har alltid levt efter mottot "ångra inget som redan har hänt". Så jag ångrar inget i mitt liv.
Förutom en liten, liten sak. Och det kommer jag ångra tills jag ligger i en låda långt ner i jorden.
Det vet ni. Så om ni vill hjälp mig, dra inte upp det igen.
Kommentarer
Trackback