Ojdå.

Nu insåg jag precis hur det ligger till.
Jag saknar dig. Verkligen.
Nästan så att det gör lite ont faktiskt.
Det är ju löjligt.
Inte kan man väl sakna någon så att det gör ont?
Du har fått mig att bli någon jag inte vart. Någonsin.
Är det du som letat fram den här snälla konstiga sidan hos mig?
Herre gud, du har fått mig att bry mig om sånt jag aldrig tänkt på förr.
Säger jag "ha det så bra" så är det inte längre något jag säger bara för att vara artig, utan jag menar det. Hela tiden.
Och även om jag inte har något vettig att säga ringer jag iaf, bara för att jag vill höra din röst.
Har det hänt ofta förr eller? Nej.
Hur fjantigt är inte det?
Jag känner mig fruktansvärt löjlig.
Men vet du?
Det gör inget.
Bara jag har dig kan jag vara hur löjlig som helst.
Jag har nämligen hört att man får vara töntig när man är kär.
Och jag älskar dig. Så jävla mycket.
Bara så du vet. Så kom hem nu. En och en halv dag är ganska länge kan jag tycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback