Snälla, se mig i ögonen.

Älskade, älskade vän. Prata med mig. Berätta vad som gick fel. Ring, smsa, maila, skriv ett brev! Gör något! Jag vill så gärna veta. Hur du känner. Hur du mår. Varför du inte vill prata med mig. Vågar du inte? Jag vet hur du fungerar. Du hatar att säga var du tycker i jobbiga situationer. Du hatar att titta folk i ögonen och berätta vad du känner. Eller är det bara mina ögon du inte vågar titta i? Jag minns att du en gång sa "Dina ögon säger mer än allt. Bara du tittar på mig kan jag berätta vad som helst. En blick från dig gör att benen skakar och att jag vill vända mig bort, jag vet att du ser igenom mig."
Jag vill verkligen veta varför du inte pratar med mig, jag kan blunda om du vill.
Eller, jag vet ju vad felet är, men jag tänker inte acceptera de som en bra anledning.

Förlåt mig, snälla. Jag ber bara om en chans att förklara. Snälla?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback