Typiskt.

Jag sprang på moln.
Men ett samtal senare slets jag ner av en klump i magen.

Att jag aldrig kan vara nöjd.

Att jag ens försöker lära gamla hundar att sitta.
Men nu har jag sagt allt jag vill ha sagt, så nu är det upp till Dig och vad Du vill göra av informationen. Jag har kastat bollen, ta den eller släng skiten.

Jag hoppas verkligen att det löser sig smärtfritt.
Allt jag vill ha är engagemang.
Snälla säga att det inte är för mycket begärt?

För jag försöker verkligen, hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback