Channii

Jag och Niklas kom hem (såklart gyllenbruna och skitsnygga) i Måndags kväll från Cypern. Pappi och fjärt hämtade oss på Arlanda och innan vi åkte hem stannade vi hos mor och far, då mammi bakat scones till oss. Mammi har även vart så snäll och vattna alla våra blommor medans vi var bort resta.

Jag: Har det gått bra att kolla lägenheten? Lever blommorna?
Mor: Jadå! Det är så fint där och blommorna lever!
Jag: De låter fint. Lever fisken?
Mor: Fisken?
Jag: Ja, Jesus.
Mor: VA? Jag har inte matat nån fisk!!!
Jag: HAR DU INTE MATAT FISKEN??!!
Mor: NEJ! Ingen har sagt att jag ska mata nån fisk!
Jag: DET TRODDE JAG ATT DU FATTADE SJÄLV!!! DU HAR DÖDAT MIN FISK!!! .....Stackars Jesus.....
Mor: Förlåt.. Jag hade inte en tanke på Jesus. Jag såg honom inte. Jag trodde han var död för länge sedan. Jag är ledsen, men du måste nog spola ner honom när du kommer hem.
Jag: Äh, det är nog ingen fara. Han heter trots allt Jesus av en anledning. Han dör aldrig. Han har klarat sig i veckor utan mat förut. Såvida han inte försöker ta självmord igen är det nog ingen fara. Stackarn är självmordsbenägen. Men oss emellan, tror jag att han är för feg.

Ingen känner min lilla Jesusfisk som jag. Han blev så glad när jag kom hem. Han skulle aldrig kasta in handduken utan att säga till.