Channii

Imorse kl 06.29 ringer min mamma. Hon ville veta hur jag mådde och bara säga att hon älskar mig. Min mamma hade inte kunnat sova på hela natten. Min mamma skrek att jag kunde varit död.

Varför?

Igår natt gjorde jag något dumt. Jag blev skjutsad från Strandvägen till Tekniska högskolan. Ingen lång väg direkt. Men jag ville hinna med sista bussen hem. Så jag fick skjuts. Jag hade inte en tanke på att det var korkat, jag ville ju bara hem. 

Helt plötsligt hade vi krockat. Frontalkrockat. Bilen blev mos. Motorhuven var klyven i mitt i tu. Helt galet. En bilolycka. Sånt händer liksom inte mig. Det är inte min grej. Jag skrek.

Varför vi krockade? Jag vet inte.
Men det jag vet är att han som körde inte var nykter.

Visserligen hade jag inte en tanke på det där och då. Det slog mig nu i efterhand. Så jävla korkat av mig att sätta mig i en bil med någon som druckit bakom ratten. Jag är arg på mig själv och min dumhet. Men jag hade inte en tanke på att man överhuvudtaget skulle sätta sig bakom en ratt när man inte är nykter. Det är också rätt korkat.

Det som också har slagit mig är att jag kunde dött. Vi kunde dött. Någon i närheten kunde blivit skadad.

Men tursamt nog lever vi alla. Min nacke mår inge vidare, men annars är ingen ens skadad. Bara skakade. Och chockade.

Fan, det var otroligt obehagligt. Jag vet ju om att jag aldrig medvetet skulle åka med någon som var onykter. Men jag borde tänkt längre.

Gjort är gjort. Bilen är mos. Jag mår bra.