Att vara nöjd.

Jag är nöjd. Med nuet. Riktigt nöjd. Sådär jobbigt nöjd.
Solen skiner, jag har heft en underbar helg (trots Sveriges värsta bakfylla och allderles för kalla kvällar) samt att jag har ett gäng sköna vänner och en fantastisk pojkvän. (för övrigt var det nästan exakt 4 år sedan vi började träffas, Niklas och jag alltså.)

Är det inte underbart att bara sitta och vara nöjd? Eller, just exakt nu är jag väl inte så supernöjd, skriver nämligen på de satans examensarbetet. Men då jag vet att min lilla kusse står och bakar paj och muffins en bit härifrån som jag tänker käka på, gör att det inte känns lika hemskt att skriva.

Och imorrn, om planen inte hinner ändras, ska jag bjuda min man på middag på Stockholms stolthet, Café Opera. Inte dumt alls.

Jäjä. Ska strunta i alla bortförklaringar nu och börja skriva igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback